BLAND blan4d l. blan4, n.; best. -et.
Etymologi
[fsv. bland, motsv. isl. bland, till blanda (se BLANDA, v.)]
(numera bl. ss. senare ssgsled i bet. b o. d, i vissa delar af Sv., starkt bygdemålsfärgadt) blandning. Bröd bakas (i Resele socken) mäst af så kallad malder, som är bland af Korn och agnar. Hülphers Norrl. 4: 184 (1780). — särsk.
a) metallblandning, legering. (Han) will therigenom förfara huad hele thetta Blandet håller i fijn. Stiernhielm Arch. L 1 b (1644). — särsk. om den (l. de) metall(er) hvarmed en ädel metall uppblanda(t)s. I sär- och enskilt, håller Ringen i fijnt Gull, 2. Quint 3. Ort .. thet öfrige, är Bland, eller Tilsat. Stiernhielm Arch. G 2 a (1644). Gullstycket som profuas skal, effter theruthi förmodas wara Bland af alla; beteknas med thätta Märcke. Därs. I 1 a.
b) blandsäd. Tacka Gudh så wäl för Swingell som för Rogh, ty thett är godt blånd. Adlersparre Hist. saml. 3: 287 (i handl. fr. 1631). Första året sås hafra, andra året likaledes, tredje bland, råg, korn, hafre. Linné Ungd. 2: 364 (1734). Åkerbruk består (i Tuna) mäst i hafver-säde, eller så kalladt bland, af hafre och korn tillsammans. Hülphers Dal. 88 (1762). Uti Orsa socken .. växer rent korn; men uti de öfriga socknarne nyttjas ett klent bland, bestående mäst af hafra och litet korn. J. af Nordin i Econ. annal. 1807, febr. s. 48. Bland, bland-säd, eller vår-råg i blandning med hafre. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 116 (1868). — jfr FYR(A)-, HAFRE-, KORN-, TRE-, TVÅ-BLAND.
c) om den blandning hvaraf brännvin destilleras, mäsk. Det är en bekant sak, at ju mera och bättre gäst man brukar til blandet, ju mera bränvin får man. Boije Landthush. 393 (1756).
d) om vissa blandade drycker. (Den talande) förintade slutet af sin mening i ett stop forssande ”bland”, som ställets värdinna .. gaf honom. Almqvist Hind. 34 (1833). Bland .. Blandning af våtämnen, t. ex. Mjölkbland. Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.). — jfr MJÖLK-BLAND.
