publicerad: 1945
MJÖLK mjöl4k, sbst.1, r. l. f.; best. -en ((†) -an Prytz MStenbock D 2 b (1633)); pl. (i bet.: olika slag av mjölk, †) -ar (Lindestolpe Frans. 74 (1713: Mandelmiölkar), CAEhrensvärd Brev 2: 271 (1799)).
Ordformer
(melk 1555—1713. mielck (-ch) 1549—1607. miol(c)k (-lch, -llk) 1595—1767. mjölk (miö-, myö-, -l(l)ch, -ll(c)k, miöelk) 1525 (: Myölke buncker), 1526 osv. mol(c)k- (må-) 1544—1660. mylk- 1527 (: mylke kör). möl(c)k 1528—c. 1755)
Etymologi
[fsv. miolk, miölk, sv. dial. mjölk, mjålk, mjälk, mälk, mölk, milk m. m., motsv. ä. d. mielch, myølk, mialk, d. mælk, nor. dial. mjølk, isl. mjolk, got. miluks, fht. miluk, t. milch, feng. meoloc, eng. milk; av ett germ. meluk-; jfr ir. melg, ävensom serb. mlaz. — Jfr MJÖLKA, v.1—2, MJÖLKE, sbst.1—3]
1) näringsrik, i allm. vit o. ogenomskinlig vätska som i samband med ungens födelse bildas i särskilda körtlar hos däggdjurshonor o. kvinnor o. tjänar till föda för den nyfödda avkomman; jfr DI, sbst.; oftast om mjölk av ko, i stor utsträckning använd ss. föda för människor. Fet, mager, skummad, oskummad, sur mjölk. Söt mjölk, oskummad mjölk (som icke surnat). Kondenserad mjölk. Hoo waktar hiordhen och äter icke aff hiordzens miölck. 1Kor. 9: 7 (NT 1526). Tå toogh hon en bytto miölk, och gaff honom dricka. Dom. 4: 19 (Bib. 1541). En rehnko lärer svårligen gifva mera än på sin höjd en jumfru mjölk. Læstadius 1Journ. 224 (1831). Mjölken innehåller alla de ämnen, som behöfvas för kroppens näring och utveckling. LB 3: 5 (1902). Ett glas mjölk. Bergman HNådT 144 (1910). — jfr AFTON-, AM-, BARN-, BJÄR-, BLÅ-, DAGS-, EFTER-, FÅR-, GET-, GRÄDD-, HEL-, KO-, KONDENS-, KONTROLL-, KVINNO-, KVÄLLS-, KÄRN-, MODERS-, MORGON-, PRODUKT-, REN-, RÅ-, SKUM-, STO-, SUR-, SÖT-, ÅSNE-MJÖLK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Gammul katta leppier och miölk. SvOrds. A 7 a (1604). Suart koo giffuer huit mölk. Därs. C 2 b. Gammal mans Miölck är gott Ööl och Wijn. Grubb 246 (1665). Hade man blott mjölken, frågade man föga efter kon. Wensell Ordspr. 37 (1863).
b) i uttr. giva l. mjölka mjölk i mjölk, om ko: fortsätta att avgiva mjölk ända till nästa kalvning. Brauner Bosk. 27 (1756). VerdS 12: 15 (1889).
c) i namn på maträtter som innehålla mjölk ss. en väsentlig beståndsdel. Fastlagsbullar med mjölk. Gröt och mjölk. Såcker .. Till iordbär med melk. KryddRSthm 1555, s. 34. Miöllk med bohuetegrÿn. HovförtärSthm 3/5 1636. Mjölk och bröd. Klint (1906). jfr BÄR-, CHOKLAD-, CITRON-, FIL-, JÄS-, KLIMP-, LÅNG-, TÄT-, ÄGG-MJÖLK.
d) mer l. mindre bildl. (jfr e β, γ); särsk.
α) i uttr. smolk, ngn gg strå, förr äv. fnask i mjölken, (tillfälligt) missförstånd l. misshällighet l. osämja (mellan tvenne personer l. parter), ”fnurra på tråden”. Der kommer fnask i Miölcken. Kempe Proberugn Dedik. A 7 a (1664). Det är kommit smolk i mjölken. Rhodin Ordspr. 34 (1807). Kommer det strå i mjölken, så blir det väl knappast något af mellan Karen och Mats. Strindberg SvÖ 2: 159 (1883). Janson CostaN 1: 227 (1910).
β) (i sht i vitter stil) med tanken särskilt riktad på mjölkens vita färg. Si Jacobs dotter! .. / .. Si, hvilken sniö thes hals, hvad miölk thes händer zirar! Kolmodin QvSp. 1: 116 (1732). Ett ansigte af mjölk och bär. Topelius Fält. 2: 282 (1856).
γ) (†) i uttr. med söt mjölk, med goda ord, med godo; frivilligt. Hwar .. Fienderne finge .. (Kalmar slott) heenn wille thet icke .. mett söthe Miölk hemptas jnd igenn. G1R 10: 269 (1535). AOxenstierna Bref 4: 175 (1645).
e) i uttr. o. förb. häntydande på modersmjölken ss. barnets första näring. Jes. 28: 9 (Bib. 1541). Modren ammade sonen med egen mjölk. BL 10: 118 (1844). särsk.
α) (†) i uttr. från första mjölken, ända från födelsen. Hans Maj:t vil ifrån första mjölken upföda en rask Prins. Björnståhl Resa 3: 232 (1779).
β) bildl. (jfr γ). Åstunder förnuftenes miölk. 1Petr. 2: 2 (NT 1526; Bib. 1917: den andliga oförfalskade mjölken). Se huru skolan kommer med de rikliga förråderna, först mjölk och sedan den stadiga maten. Rundgren Minn. 3: 132 (1875, 1889).
γ) (†) bildl., i uttr. häntydande på att barn som ännu förtära modersmjölken äro svaga o. ömtåliga samt outvecklade till förståndet. En yngling .., som ännu har mjölk i mun. SvKyrkH 5: 286 (1723). Menlösa barn med mjölken qvar i deras omyndiga sinnen. Törneros Bref 2: 151 (1827).
2) vätska som gm sin färg l. på annat sätt erinrar om mjölk (i bet. 1). När (njur-)Steenen mycket starck är, så giör een Miölck aff Terpentijn, på detta sätt. Lindh Huuszapot. 176 (1675). ”Dr Lahmanns vegetabiliska mjölk”, en blandning af nöt- och mandelägghvita, mandelolja (m. m). Ekberg Hvad äta? 30 (1899). — jfr BARN-, BLY-, BRÖST-, BÄRG-, JUNGFRU-, KALK-, KONST-, KRIT-, MANDEL-, SVAVEL-MJÖLK m. fl. — särsk.
a) om mer l. mindre mjölkliknande saft i vissa växter l. växtdelar. Aken Reseap. 179 (1746). Mjölken från några späda, gröna kokosnötter. SvSkämtl. 76: 18 (1916). jfr KASSAVA-, KAUTSCHUK-, KOKOS-, PALM-, TRÄD-, VÄXT-MJÖLK. särsk. i utvidgad anv., ss. senare led i ssgr, i namn på växter som innehålla mjölk; jfr BÄRGTROLLS-, DJÄVULS-, ULVS-, VARG-MJÖLK.
b) (numera knappast br.) om innehållet i tarmens o. tarmkäxets lymfkärl. Rosenstein Comp. 337 (1738). Dens. Barnsj. 81 (1764).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Av praktiska skäl behandlas här äv. ssgr som eg. äro att hänföra till mjölka, v.2): A: MJÖLK-AFFÄR. mjölkbutik. —
-ANLAG~02 l. ~20. i fråga om nötboskap; anlag för riklig mjölkavsöndring; jfr anlag 5 a. Juhlin-Dannfelt 274 (1886). —
(1 d) -ANSIKTE~020. (vard.)
-ANSTALT. (†) om redskap för förvaring o. behandling av mjölk. Stiernstolpe Arndt 2: 183 (1807). Zetterstedt SvLappm. 1: 49 (1822). —
-AVSÖNDRING~020. (i fackspr.) jfr avsöndring 3. VetAH 1780, s. 323. Ett uppehåll i mjölkningen medför, att mjölkafsöndringen minskas. LAHT 1908, s. 8. —
-BAD. om badning i mjölk; äv. konkretare. Fischerström 1: 296 (1779). I de större parisiska badanstalternas damafdelningar har man börjat servera mjölkbad. GHT 1897, nr 84 B, s. 1. —
-BAR, r. [efter eng. milk bar] (nytt ord) enklare serveringslokal för servering av mjölk o. lättare maträtter m. m. SvD(A) 1930, nr 348, s. 11. —
-BEDÖMNING. lant. regelbundet utförd undersökning av mjölk för fastställande av dess hygieniska beskaffenhet m. m. BtRiksdP 1930, 11: nr 3, s. 11.
Ssg: mjölkbedömnings-förening. lant. förening med uppgift att låta undersöka beskaffenheten av mjölk som levereras till mejeri. 2NF 17: 1495 (1912). —
-BETT. med. jfr -tand samt bett 7 slutet. I början av tredje året har mjölkbettet blivit fullständigt. Jundell Barn. 2: 121 (1927). —
-BJÄRE l. -BJÄRA. trollväsen som troddes skaffa mjölk åt sin ägare; jfr -hare. Landsm. II. 5: 9 (1881). Hembygden(Hfors) 1916, s. 50. —
-BLANDNING. konkret: blandning av mjölk o. vatten (äv. med annan tillsats). Landsm. XX. 1: 93 (1903). —
-BLOMMA, r. l. f. (mjölk- 1683—1915. mjölke- 1638) namn på vissa saftiga växter; jfr mjölk, sbst.1 2 a.
3) Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros. Lyttkens Ogräs 29 (1885). Bolin Åkerogräs. 88 (1926).
-BLÅ. av sådan svagt blå färg som förekommer hos (i sht skummad) mjölk. En mjölkblå sommarhimmel. Lundegård LaMouche 29 (1891). —
-BLÅSA, r. l. f.
2) (numera knappast br.) anat. till 2 b: säckformig behållare vari lymfkärlen från de nedre extremiteterna o. från tarmar o. bukorgan inmynna. Rosenstein Comp. 322 (1738). Bergman Jordkl. 413 (1766). —
-BOD. (mjölk- 1732 osv. mjölke- 1646—1681)
1) bod för förvaring av mjölk, mjölkkammare. ÅngermDomb. 5/9 1646, fol. 36. SvKulturb. 11—12: 46 (1932).
-BORA l. -BÖRRA. (-bora 1834. -börra 1755) (†) = -hål; jfr borr, sbst.2 HushBibl. 1755, s. 107. Florman Hushållsdj. 44 (1834). —
-BORD. bord att ställa mjölkkärl på. BoupptRasbo 1750. särsk. om ställning uppsatt vid väg o. avsedd för placering av mjölkkärl som skola transporteras till mejeri o. dyl. l. som ankommit därifrån. SFS 1917, s. 300. —
-BOSKAP~02 l. ~20. (mjölk- 1801 osv. mjölke- 1660) nötboskap som ger mjölk l. som mjölkas; äv.: nötboskap som utmärker sig gm riklig mjölkavkastning; jfr anm. sp. 1171. Murenius AV 464 (1660). Hellström NorrlJordbr. 491 (1917).
Ssgr: mjölkboskaps-avel.
-ras, r.
-stam. —
-BRIST. särsk. med. om brist på mjölk hos kvinna vid l. (kort) efter barnsbörd. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 90 (1839). —
-BRUNN. (mjölk- 1808—1921. mjölke- 1732) bildl.
2) (†) om mjölkkur; särsk. i uttr. dricka mjölkbrunn, undergå mjölkkur. DA 1808, nr 115, s. 12. Blanche Jernbär. 38 (1847). Wretlind Läk. 5: 53 (1897). —
-BRÄNNVIN. (†) kumys; jfr -vin. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 275. Hammarsten FysiolK 417 (1883). —
-BRÖD. (mindre br.) framställt med mjölk (i st. f. med vatten). Sjöberg Singstock IX (1832). LAHT 1892, s. 311. —
-BUD. person som (regelbundet) avlämnar mjölk till hushåll. DA 1793, nr 5, s. 3. TT 1895, K. s. 61. —
-BUNKE. (mjölk- c. 1635 osv. mjölke- 1525—c. 1710)
-BYTTA. (mjölk- 1661 osv. mjölke- 1538—1739) bytta att ha mjölk i; äv.: bytta att mjölka i; jfr anm. sp. 1171. VarRerV 43 (1538). RedNordM 1928, s. 17. —
-BÅT. (mjölk- 1595—1913, 1931 (: mjölkbåtslag). mjölke- 1665) (i sht i vissa trakter) för transport av mjölk. GripshR 1595, s. 165. Hembygden(Hfors) 1913, s. 7.
Ssg: mjölkbåts-lag, n. (i vissa trakter) sammanslutning av personer som gemensamt äga o. underhålla mjölkbåt. FolklEtnSt. 4: 125 (1931). —
-CELL.
-CENTRAL, r. centralorganisation för mjölktillförsel till större samhälle; särsk. i sg. best. ss. namn på en 1915 bildad sammanslutning av mejerier för mjölktillförsel huvudsakligen till Stockholm. SDS 1905, nr 174, s. 1 (i Berlin). 3NF 23: 157 (1937). —
-CHOKLAD.
-CISTERN.
2) veter. ovanför spene befintlig utvidgning av mjölkkörtelns utförsgångar. Lundberg HusdjSj. 396 (1868). —
-DAGS, adv.
1) om den tid på dagen då boskapen brukar l. bör mjölkas; jfr anm. sp. 1171. Landsm. XI. 9: 7 (1896). Långt inne i en hage ringer en kopingla och säger, att det är mjölkdags. Moberg Sedebetyg 392 (1935).
-DEJA. (mjölk- 1752 osv. mjölka- 1539. mjölke- 1539—1752) [fsv. miolka deghia] (i sht om ä. förh.) kvinna som förestår ladugård, mejeri, mjölkförsäljning o. d., deja (se d. o. 2); numera bl. ngn gg om mjölkerska. GripshR 1539, s. 11. Hildebrand Medelt. 2: 265 (1885). SvD(A) 1932, nr 211, s. 6 (om mjölkerska).
-DJUR.
-DRICKARE. (mjölk- 1833—1921. mjölke- 1640—1700) (mera tillf.) person som dricker mjölk; äv.: person som (till stor del) lever av mjölk. Linc. Kk 1 a (1640). Carlstedt Her. 2: 148 (1833). —
-DRIVANDE, p. adj. som befordrar mjölkavsöndring; särsk. lant. om foder som befordrar mjölkavsöndringen hos kor. Möller PrincBot. 8 (1755). SvUppslB (1934). —
-DROPPE.
1) droppe mjölk. Schroderus Comenius c 8 a (1639). särsk. i nekande sats: icke det minsta av mjölk, ingen mjölk alls. Jag har inte en mjölkdroppe hemma. Östergren (1932).
2) bildl., urspr. om anstalt med uppgift att tillaga hygieniskt tillförlitliga mjölkblandningar för spädbarn; barnavårdscentral. VL 1904, nr 282, s. 3. Hygiea 1926, s. 543. —
-EGENSKAP~200 l. ~002. egenskap(en) hos ko l. nötboskapsras att lämna (riklig l. knapp) mjölkavkastning; jfr anm. sp. 1171. Juhlin-Dannfelt 274 (1886). SFS 1922, s. 713. —
-FATTIG. fattig på mjölk; särsk. om ko l. nötboskapsras: som lämnar bl. obetydlig mängd mjölk. Ahlman (1872). —
-FEBER.
1) med. om övergående ömhet o. smärtor som ofta inträda hos barnaföderskor ett par dagar närmast efter förlossningen o. stundom åtföljas av lindrig temperaturstegring. Linné Bref I. 2: 86 (1746).
2) veter. i fråga om ko.
-FEL, n. (i fackspr.) felaktig beskaffenhet hos mjölk; särsk. om fel av mera oskadlig art. Dannström Hering 533 (1848). Bohm Husdj. 120 (1902). —
-FET. (föga br.) om person: fet liksom av riklig förtäring av mjölk. Molin ÅdalP 125 (c. 1895). DN(A) 1933, nr 224, s. 10. —
(2 a) -FIBLA. växt tillhörande släktet Sonchus Tourn., mjölktistel, molke. Allmän mjölkfibla, Sonchus oleraceus Lin. Sträv l. vass l. skarp mjölkfibla, Sonchus asper (Lin.) All. Fet mjölkfibla, Sonchus arvensis Lin., fettistel. Gosselman BlekFl. 135 (1865: Allmän). Därs. 136 (: Sträf). Andersson ElFl. 97 (1867). Fries Ordb. 173 (c. 1870: Fet). Valmstedt SödermBlom. 55 (1880: Hvass). Bolin Åkerogräs. 108 (1926: Skarp). jfr kål-mjölkfibla. —
-FINGER. i pl.: klena o. späda fingrar; jfr mjölk, sbst.1 1 e γ. Den Piga som en sådan Säng (dvs. med ag i stället för halm) bädda skulle, fick väl intet hafva Miölkfingrar, om hon Händerna hela behålla kunde. Linné Gothl. 187 (1745). Östergren (1932). —
-FLASKA. (mjölk- 1793 osv. mjölka- 1823) [fsv. miolka flaska (i bet. 1)]
1) kärl (av metall, i sht förr äv. av trä l. näver) för mjölk; jfr flaska 1 d α, γ, e. DA 1793, nr 5, s. 3 (av koppar). 1 Mjölkflaska af träd. BoupptVäxjö 1838. JmtFmT 2: 185 (1901; av näver).
2) glasflaska för mjölk; särsk. om diflaska. —
-FLICKA, f. dels: flicka som kör omkring l. transporterar mjölk, dels: flicka som mjölkar l. har till uppgift att mjölka; jfr anm. sp. 1171. Stenborg Jäg. (1780; i boktiteln). Mjölkflickorna låto höra sina lockande ljud. Hedborn Minne 36 (1835). Dalin (1853; om flicka som bär omkring l. försäljer mjölk). Ericson Fågelkås. 2: 169 (1907). —
-FLICK-KAPPA. (†) Korta kappor af svart och hvitrandig flanell, hvilka man kallar mjölkflick-kappor. SthmModeJ 1845, s. 7. —
-FLOD. (mjölk- 1790—1906. mjölke- 1689)
1) flod av mjölk. Rudbeck Atl. 2: 472 (1689). särsk. bildl.: stor tillförsel av mjölk. Hvarje ny järnväg har tillfört Göteborg en ny mjölkflod. SJ 1: 455 (1906).
-FLÖDE, förr äv. -FLÖD. (mindre br.) med. abnormt ymnigt flöde från mjölkkörtlarna. Linné GenMorb. 21 (1763). Cederschiöld QvSlägtl. 3: 95 (1839). —
-FODER. lant. foder som befordrar mjölkavsöndringen hos kor; jfr foder, sbst.1 1. Som mjölkfoder hafva potäterna ett välförtjent beröm. Sjöstedt Husdj. 2: 106 (1862). Hellström NorrlJordbr. 511 (1917). —
-FORM l. -FORMA, r. l. f. (†) skål för filmjölk(?). HovförtärSthm 1691 A, s. 1182. Miölck formor af Bläck. Därs. 1718 A, s. 1553. —
-FULL. (mjölk- 1806—1863. mjölke- 1767) (†) full av mjölk.
1) till 1. Miölckefull och tanketom; / .. Det är Ammans proprium. Tessin Skr. 131 (1767). Gravander Buffon 1: 171 (1806).
-FÅLLA. fålla vari kor o. d. indrivas för mjölkning; jfr anm. sp. 1171. WoJ (1891). UpplFmT 37—39: 319 (1924). —
-FÄRG.
2) (i fackspr.) färg (se färg, sbst.1 2) blandad med mjölk. Almström KemTekn. 2: 629 (1845). Grafström Kond. 22 (1892). —
-FÄRGAD, p. adj. opalfärgad; jfr -färg 1. Wallerius Min. 201 (1747). En jökelälv med mjölkfärgat vatten. Blomberg Vulk. 108 (1924). —
-FÖRANDE, p. adj. särsk. till 2 a, om växt l. växtdel: som innehåller mjölksaft. Agardh Bot. 2: 97 (1832). —
-FÖRFALSKNING. förfalskning av mjölk, i sht gm skumning eller uppblandning med skummad mjölk l. vatten. Langlet Husm. 58 (1883). —
-FÖRSÄLJARE. —
-FÖRSÄLJERSKA. —
-GATA. [jfr t. milchstrasse, lat. via lactea] (†) i sg. best., om Vintergatan. Lindfors (1824). Cavallin (1876). —
-GET. (mjölk- 1771 osv. mjölke- c. 1555—1830) get som lämnar mjölk; get som mjölkas; jfr anm. sp. 1171. BtFinlH 2: 376 (c. 1555). —
-GIVANDE, p. adj.
-GIVNING.
-GLAS. (mjölk- 1851 osv. mjölke- 1773)
2) tekn. visst slags nästan ogenomskinligt, mjölkvitt glas; jfr mjölk, sbst.1 1 d β. Dalin (1853). HantvB I. 2: 86 (1934).
Ssgr (till -glas 2): mjölkglas-platta, r. l. f. Skalan (på termometern graderas) på en mjölkglasplatta. Carell o. Edelstam 12 (1916).
-GRIS. (mjölk- 1780 osv. mjölke- 1755) [fsv. miolka gris] gris som uppfödes med mjölk, spädgris; jfr di-gris. Warg 20 (1755). särsk. (tillf., vard.) bildl., om beskedlig o. snäll gosse utan kurage; jfr mors-gris. Nyblom Twain 1: 25 (1873). —
-GROP.
1) benämning på en liten insänkning i rygglinjen hos ko vid övergången till länden, som ansetts utgöra ett gott mjölktecken. LB V. 2: 129 (1908).
-GRÄDDE. (mjölk- 1738—1887. mjölke- 1650) (numera knappast br.) grädde som avsätter sig på mjölk. Hildebrand MagNat. 207 (1650). AHB 128: 8 (1887). —
(2 a) -GRÄS. (mjölk- 1639—1915. mjölka- 1914) om växter med riklig mjölksaft. Schroderus Comenius 134 (1639). särsk.
a) Epilobium angustifolium Lin., hömjölke, som antagits befordra mjölkavsöndringen hos kor. Linné Ungd. 2: 239 (1734).
-GUBBAR, pl. växten Ajuga pyramidalis Lin., blåsuga, käringruka. Linné Vg. 235 (1747). Fries Ordb. (c. 1870). —
-GUMMA, f. gumma som bär omkring l. transporterar l. säljer mjölk. Björnståhl Resa 4: 233 (1782). Bremer Sysk. 2: 62 (1848). —
-GÅNG; pl. -ar.
1) veter. grövre förening av mjölkkanalerna i juvret; förr äv. om motsv. organ hos kvinna. Sönnerberg Loder 622 (1799; hos kvinna). Bohm Husdj. 115 (1902).
2) till 2.
a) bot. till 2 a: gång innehållande mjölksaft. Agardh Bot. 1: 112 (1830). Lundström Warming 31 (1882).
b) (numera knappast br.) till 2 b: lymfkärl; särsk. om bröstgång. Swedberg Ungd. 288 (1709). VetAH 1753, s. 112. —
-HANTERING. jfr hantering II. Ett för mjölkhandtering inrättadt hus bör alldrig hafva sina fönster vända mot söder. EconA 1807, aug. s. 100. —
-HARE. (mjölk- 1817 osv. mjölke- 1618) (i södra Sv.) benämning på ett slags trollväsen i hargestalt som troddes dia främmande kor o. hemföra mjölken åt sin ägare, bjäre, dihare. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 452 (i handl. fr. 1618). Fornv. 1940, s. 257. —
-HUS.
1) (numera knappast br.) byggnad l. lokal vari mjölk förvaras o. förarbetas; jfr mejeri. Serenius M 2 a (1734). EconA 1807, aug. s. 103.
3) (i vissa trakter av Norrl.) byggnad vari korna införas, då mjölkning skall äga rum; jfr anm. sp. 1171. Landsm. VII. 11: 5 (1890). —
-HUSHÅLLNING~020. ekonomiskt tillgodogörande av mjölk. Wikforss 2: 148 (1804). Många af de största .. landtegendomarne (ha) nu .. en ordnad mjölkhushållning. TByggn. 1859, s. 54. SvStatskal. 1938, s. 804. —
-HUSTRU. (mjölk- 1679—1906. mjölke- 1669) (†) (gift) kvinna som levererar mjölk från en lantgård till (hushåll i) en stad o. d. BoupptSthm 27/1 1669. Hedberg AlmlöfM 208 (1899). Klint (1906). —
-HYLLA, r. l. f. (mjölk- 1766 osv. mjölke- 1600) hylla att ställa mjölkkärl på. GripshR 1600, s. 172. Topelius Fält. 2: 150 (1856). —
-HÅL. (numera knappast br.) veter. om den cirkelrunda öppning i bukmuskulaturen varigenom mjölkådern (se -åder 1 a) går in i bukhålan o. av vars storlek man trott sig kunna bedöma djurets mjölkavkastning. Almqvist Lad. 19 (1840). SvUppslB (1934). —
(1 e) -HÅR. fint hår på människo- l. djurkropp; särsk. om det första, finare o. tunnare håret, som småningom ersättes av grövre; jfr hull-hår. Cellarius 98 (1699). Behm 455 (1920). —
-JUVER. veter. hos ko: juver med riklig körtelsubstans, tydande på riklig mjölkproduktion. LB V. 2: 154 (1908). —
-KAKA.
-KALV. (mjölk- 1749—1921. mjölke- 1731) kalv som ännu (är i den åldern att han) dricker mjölk; jfr di-, späd-kalv; vard. äv. bildl., dels: person som gärna dricker mjölk, dels: mycket ung o. vek person. Lagerström Gir. 52 (1731; bildl.). Lind (1749). Dalin (1853; bildl.). Juhlin-Dannfelt 257 (1886). —
-KAMMARE.
-KANAL. veter. var o. en av de fina kanaler som föra mjölken i juvret till mjölkcisternen (se -cistern 2). Dannström Hering 394 (1848). —
-KAR. (mjölk- 1688—1900. mjölke- 1541—1712) (numera mindre br.) att förvara mjölk i; jfr kar, sbst.1 2. Hans miölkekaar äro full medh miölk. Job 21: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: stävor). TLandtm. 1900, s. 531. —
-KARL. (föga br.) mansperson som kringför mjölk. Nyblom Hum. 107 (1874). Angered-Strandberg NVärld. 283 (1898). —
-KASTNING. om sjukdom som antagits bero på att den normala mjölkavsöndringen upphört o. mjölken kastat sig på inre organ.
-KATETER. (-kathet 1886) veter. instrument som vid behov införes i spenen för uttappning av mjölken. Juhlin-Dannfelt (1886). SvUppslB (1934). —
-KIMMA. [y. fsv. miølchekimbor, pl. (Arnell Brask 2: 37)] (om fsv. förh.) visst slags mjölkkärl; jfr kimma, sbst. Hildebrand Medelt. 1: 195 (1880). —
(1 d β) -KIND.
-KLIMP.
2) kok. klimp (se klimp, sbst.1 e α) kokad i l. med mjölk; i sht i pl. Möller 2: 384 (1785). Ahlman (1872). —
-KNUTA. veter. svullnad i juvret hos ko. Dannström Hering 394 (1848). S. k. mjölkknutor, som oftast innehålla intorkad, varblandad mjölk. Vennerholm o. Svensson 277 (1892). —
-KNÖL. (numera knappast br.) med. hård knöl i ngt av brösten hos digivande kvinna, förorsakad av stockad mjölk. VetAH 1778, s. 159. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-KO. (mjölk- 1642 osv. mjölke- 1527—1883. mjölkes- 1768) [fsv. miolka ko] jfr anm. sp. 1171.
1) ko som lämnar mjölk; ko som mjölkas. G1R 4: 37 (1527). Salander Gårdzf. 34 (1727). Böök ResSv. 219 (1924).
2) (vard.) bildl., om person l. sak varav ngn drager (stor o. varaktig) vinst l. som ngn utsuger; jfr mjölka v.2 1 f α. Palmchron SundhSp. 102 (1642). Finansministrarna ha velat behålla spritförbrukningen som en mjölkko för staten. SvD(A) 1933, nr 23, s. 4. —
-KONSUMENT. —
-KONTROLL. kontroll av fetthalten hos mjölk o. av mjölkens hygieniska beskaffenhet. Helsov. 1886, s. 22. —
-KORTHORN~02 l. ~20. lant. viss typ av korthornsrasen med stor mjölkproduktion; jfr anm. sp. 1171. 2UB 4: 242 (1899). —
-KREATUR~002 l. ~200. ko som lämnar mjölk l. som har stor mjölkproduktion; jfr anm. sp. 1171. Sjöstedt Husdj. 1: 192 (1860). —
-KULA. fettkula som finnes uppslammad i mjölk. Åkerman KemTechn. 2: 557 (1832). Cannelin (1921). särsk. om liknande kula i saften hos växt; jfr mjölk, sbst.1 2 a. Berzelius Kemi 4: 286 (1827). —
-KUR; pl. -er. med. kur (se kur, sbst.3 1) bestående i förtäring av större mängder mjölk. SvMerc. 3: 519 (1757). Wretlind Läk. 5: 53 (1897). —
-KVARTS. miner. kvarts av mjölkvit färg; jfr mjölk, sbst.1 1 d β. Åkerman KemTechn. 1: 354 (1832). —
-KÄPP. (†) trollredskap varmed man trodde sig kunna skaffa mjölk; jfr anm. sp. 1171. Wij .. miölckade miölckkiäppen, utan at få miölck. Linné Gothl. 330 (1745). —
-KÄRL. (mjölk- 1741 osv. mjölke- c. 1645—1773)
1) till 1.
a) kärl (se d. o. 1) för förvaring av mjölk. IErici Colerus 2: 21 (c. 1645). Miölkar någor annars mans ko, får eller get; stånde vid Tings dör .. en tima, med miölkekäril i handen. MB 43: 4 (Lag 1734). LB 3: 79 (1902).
b) (†) om utförsgång för mjölkkörtel; jfr kärl 2 a. Grotenfelt Mejerih. 6 (1881). VerdS 12: 13 (1889).
2) till 2.
b) (föga br.) anat. till 2 b: kärl innehållande lymfa; jfr kärl 2 a. SvMerc. IV. 3: 292 (1759). Thunberg Livsförrättn. 27 (1924). —
-KÄRNA, r. l. f. (mjölk- 1754 osv. mjölka- 1665. mjölke- c. 1675—1704) smörkärna; särsk. (i fackspr.) om kärna för framställning av smör direkt ur mjölk. VDP 1665, s. 675. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 249 (1859). BoupptVäxjö 1884. —
-KÖRTEL. anat. om för kvinnor o. däggdjurshonor karakteristiska körtlar som producera mjölk. Möller 2: 383 (1785). Juhlin-Dannfelt 273 (1886). —
(1 d β) -LAV. bot. lavarten Lecanora pallescens (Lin.) Ach. (Variolaria lactea (Lin.) Pers.). Liljeblad Fl. 417 (1798). EconA 1807, dec. s. 129. —
-LIK, adj. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LJUM. (mindre br.) ljum som (nymjölkad) mjölk. En med vatten beredd mjölkljum lösning af ren soda. AHB 4: 11 (1860). särsk. bildl. Ludde betraktade henne oafvändt med sitt stilla, mjölkljumma leende. Benedictsson Ber. 177 (1888). —
-LYCKA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tur l. framgång med boskapen med hänsyn till mjölkavkastningen. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 2 (c. 1670). FoF 1926, s. 13. —
-LÖS. som saknar mjölk; som är utan mjölk.
1) till 1. Hagström Herdam. 4: 75 (i handl. fr. 1648; om kor). Två nya mjölklösa dagar. Upsala 1918, nr 90, s. 1.
-MASKIN. jfr anm. sp. 1171.
-MAT. (mjölk- 1538 osv. mjölke- 1578—c. 1635) mat lagad huvudsakligen av mjölk l. innehållande relativt stor kvantitet mjölk. VarRerV 27 (1538). Så länge renkorna mjölkade, lefde man hufvudsakligen af mjölkmat. Västerb. 1937, s. 106. —
-MIL. om ett avstånd av högst en mil, inom vilket mjölk förr ansågs kunna transporteras till avsättningsorten l. mejeriet o. d.; äv. allmännare, om det avstånd inom vilket mjölk tillföres l. lämpligen kan tillföras en ort. Juhlin-Dannfelt (1886). LmUppslB (1923). —
(2) -MOGNAD, r. lant. första stadiet av mognad hos säd o. d., då fröet är fyllt av en mjölkliknande vätska. MosskT 1892, s. 249. —
(2 a) -MOLLA. växten Chenopodium bonus henricus Lin., lungrot, stolt henrik. Nyman FanerogFl. 74 (1873). —
-MOS. (†) viss maträtt innehållande mjölk. KryddRSthm 1559 A, s. 83. Schultze Ordb. 3151 (c. 1755). —
(1 e γ) -MUN. (mjölk- 1636—1874. mjölke- 1649—1688) (†) eg. om person som ännu icke upphört att dia; särsk. bildl.: ”morsgris”, spoling; jfr di-läpp. BtÅboH I. 8: 16 (1636). Lönnrot 1: 1034 (1874). —
-MÖGEL. (i fackspr.) om vissa mögelsvampar.
a) svampen Oospora lactis Fres. (Sacc.), som åstadkommer svag alkoholjäsning i mjölk. LB 3: 434 (1903). LAHT 1923, s. 553.
b) svampen Oospora albicans (Saccharomyces albicans (Rob.) Reess), torsksvamp, som förorsakar mjölkliknande beläggningar på slemhinnorna. Wirgin Häls. 3: 383 (1933). —
-OST. (†)
1) visst slags efterrätt tillagad av mjölk. Såcker .. Thil miölkosth 2 lodh. KryddRSthm 1555, s. 24.
-PIGA. (mjölk- 1687—1885. mjölke- 1694)
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) ogift mjölkerska; jfr anm. sp. 1171. BoupptSthm 12/1 1687 (möjl. till 2). Trolle-Bonde Hesselby 105 (i handl. fr. 1694). Möller (1790).
-PISS. (†) sjukdom kännetecknad av abnormt riklig urinavsöndring; särsk. veter. om ”klarpiss”, lutterstall. Melin (1845; under διαβήτης). ÖoL (1852). —
-PLATTFORM~02 l. ~20. järnv. plattform för lastning av kärl vari mjölk transporteras. Berghult JärnvByggn. 32 (1919). —
-PREPARAT. (i fackspr.) om vissa ämnen (utom smör o. ost) som framställas av mjölk, t. ex. torrmjölk l. kasein l. mjölksocker. LB 3: 619 (1906). VaruhbTulltaxa 1: 80 (1931). —
-PROV. (i fackspr.)
-PROVARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m. (mjölk- 1793 osv. mjölks- 1792)
-PULVER.
1) (†) pulverformigt läkemedel använt för att befordra mjölkavsöndringen hos digivande kvinnor. Aken Reseap. 215 (1746).
2) pulverformigt fodermedel använt för att öka mjölkavsöndringen hos kor; jfr ko-pulver. LB 3: 48 (1902). —
-PUMP.
(1 d) -PUNGAR, pl.
-PUNSCH. (förr) alkoholhaltig dryck, bl. a. innehållande mjölk. Oldendorp 1: 239 (1786). 2NF (1912). —
-PÅSE. (i vissa trakter) på dräktig ko: ansvällning under buken framför juvret, som ansetts vara ett gott mjölktecken. HushBibl. 1755, s. 107. LB V. 2: 136 (1908). —
-PÄNNING. (mjölk- 1785—1893. mjölke- 1702) om pänningar som utgöra betalning för mjölk l. som användas att köpa mjölk för; numera bl. i pl. VDAkt. 1702, nr 254 (sg.). Lundell (1893). —
-REN, f. l. r. renko som lämnar mjölk l. som mjölkas; jfr anm. sp. 1171. Renbeteskomm. 1907, 2: 264 (c. 1780). —
-RIK. rik på mjölk. Lundberg Paulson Erasmus 13 (1728). Blott sådana qvigkalfvar böra läggas på, som härstamma från mjölkrika mödrar. TLandtm. 1897, s. 391. —
-RIKEDOM~002 l. ~200. Marskfår i Holland äro kända för stor mjölkrikedom. Juhlin-Dannfelt 98 (1886). —
(2 a) -ROS.
(2 a) -ROT.
1) (numera knappast br.) farm. rot av växten Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
2) ss. namn på vissa växter; särsk.
c) växt tillhörande släktet Polygonatum Tourn. Lilja SkånFl. 225 (1870). Svensson Kulturv. 92 (1893). —
-RÄTT, r. maträtt innehållande l. tillagad av mjölk. HovförtärSthm 1712, s. 1541. Flodström SvFolk 290 (1918). —
-RÖR.
1) till 1.
2) till 2.
b) (†) anat. till 2 b: lymfkärl. Aken Reseap. 86 (1746). särsk. i sg. best.: bröstgången. Bergman Jordkl. 413 (1766). —
-SAFT.
1) bot. ofta mjölkfärgad, stundom röd l. gul, något tjockflytande vätska som finnes i vissa växter; jfr mjölk, sbst.1 2 a. IErici Colerus 2: 271 (c. 1645). Opium är den intorkade mjölksaften av vallmo. Ljungdahl ÄmnSj. 256 (1930).
2) fysiol. om innehållet i tarmkäxets lymfkärl; jfr mjölk, sbst.1 2 b. Swedberg Ungd. 287 (1709). Thunberg Livsförrättn. 170 (1924).
-gång; pl. -ar. (-safts- 1808) 1) bot. till -saft 1. EconA 1808, juni s. 48. 2) anat. till -saft 2. UVTF 16: 102 (1875).
-kärl. (-safts- 1839—1871) 1) bot. till -saft 1; jfr kärl 2 b. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 433. 2) anat. till -saft 2; jfr kärl 2 a. Lovén Huxley 41 (1871).
-SAMLING.
2) (i vissa trakter, förr) hopsamlande av mjölk från olika hushåll, i allm. grannar, i o. för ostberedning. Hörlén GSed. 128 (1914). —
-SEPARATOR. (i fackspr.) apparat för skumning av mjölk med hjälp av centrifugalkraften. AB 1897, nr 254, s. 4. —
-SERUM. (i fackspr.) vätska som avskiljes, då mjölk koagulerat. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 81. LAHT 1925, s. 666. —
(2 a) -SKIVLING. svamp tillhörande släktet Lactarius Pers., riska. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 451. —
(1 e) -SKORV. folklig benämning på visst slags utslag i ansiktet o. på den hårbeklädda delen av huvudet hos (i sht artificiellt uppfödda) spädbarn. VeckoskrLäk. 4: 164 (1783). Hylin Munn. 2: 49 (1933). om liknande utslag hos djur. Lundberg HusdjSj. 481 (1868). —
-SKÅL. (mjölk- 1689 osv. mjölke- 1753) skål att ha mjölk i; skål fylld med mjölk. Rudbeck Atl. 2: 481 (1689). särsk. (†) om innehållet. Vi äta .. (kl. 8) vår mjölkskål till frukost. MoB 7: 3 (1799). —
(1 e) -SKÄGG. (†) jfr -hår. Schultze Ordb. 4156 (c. 1755). ÖoL (1852). särsk. i utvidgad anv.: person med ”mjölkskägg”. Collan Kalev. 1: 2 (1864). —
-SMÖR. (i fackspr.) smör framställt ur mjölk.
-SOCKER. kem. sockerart som förekommer i mjölk. Rosenstein BarnSj. 236 (1764). Starck Kemi 258 (1931). —
(2 a) -SOPP.
(1 c) -SOPPA, r. l. f. (mjölk- 1668 osv. mjölka- 1538) soppa kokad på mjölk; äv. om välling; äv. (i vissa trakter) om maträtt bestående av mjölk med däri lagda brödbitar. VarRerV 27 (1538). Wigström Folkd. 1: 137 (1880). SvD(A) 1934, nr 15, s. 8. —
-SPANN. (mjölk- 1824 osv. mjölke- 1881) (i vissa trakter) hink att ha mjölk i; äv. = -flaska 1. Lindfors (1824). Moberg Sedebetyg 15 (1935). —
-SPEGEL. veter. på ko: det område baktill på juvret där håren äro riktade uppåt. NF 1: 758 (1876). —
-SPÄRRNING. (i fackspr.) förbud mot mjölkleverans från viss gård som förklarats misstänkt för smittosam husdjurssjukdom. SFS 1925, s. 415. —
-STEGE. (i vissa trakter) stegliknande ställning varpå mjölkkärl placeras. Wasenius NorrlBoskSk. 110 (1751). RedNordM 1927, s. 14. —
-STEN. (mjölk- c. 1755 osv. mjölke- c. 1613)
1) (†) visst slags mjölkfärgad sten. Forsius Min. 135 (c. 1613). Möller (1790; om mjölkfärgad jaspis). Dens. (om ett slags marmor). Ekbohrn 1: 263 (1904; om mjölkfärgad jaspis).
2) (†) veter. i kos juver: vävnadsnybildning i mjölkgångarnas väggar. Lundberg HusdjSj. 434 (1868). —
-STINN, adj.1 (adj.2 se under mjölke, sbst.2 ssgr). stinn l. uppsvälld av mjölk. Hastfer Får 233 (1752). (De) mjölkstinna korna. Fröding NDikt. 50 (1894). —
(1 d β) -STJÄRNA. växt tillhörande släktet Ornithogalum Lin., stjärnlök. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 67. särsk. i uttr. rikblommig mjölkstjärna, om arten Ornithogalum nutans Lin., aftonstjärna. PrisförtAlnarpTrädg. 1896, s. 77. —
-STOCKNING. med. stockning av mjölk i brösten hos digivande kvinna, som uppkommer, då den avsöndrade mjölken icke helt kan uttömmas gm barnets sugning; äv. konkret. Acrel Chir. 215 (1775: konkret). SvUppslB (1934). —
-STOL. (mjölk- c. 1730—1870. mjölke- 1849)
2) stol l. pall att sitta på vid mjölkning; jfr anm. sp. 1171. SvFolks. 432 (1849). Backman Reuter Lifv. 1: 21 (1870). —
-STRÄNG, r. l. m. (†)
-STUGA. (mjölk- 1690 osv. mjölka- 1555. mjölke- 1544—1667) (i vissa trakter) rum l. hus vari mjölk förvaras. G1R 16: 39 (1544). Fatab. 1917, s. 168. —
-STULEN, p. adj. (mjölk- 1790—1905. mjölke- 1598) (om ä. förh.) om ko: (enl. folktron) gm trolldom berövad förmågan att lämna mjölk. NorrlS 1—6: 357 (1598). TurÅ 1905, s. 279. —
(2 a) -STUT. växten Mulgedium alpinum (Lin.) Less., fjälltolta. Wahlenberg FlSv. 484 (1826; fr. Medelpad). Kindberg NSvFl. 46 (1873). —
-STÄLLE.
-STÄLLNING. i fråga om ko: tillstånd vari kon lämnar mjölk; jfr anm. sp. 1171. Östergren (1932). 3NF 23: 155 (1937). —
-STÄVA, förr äv. -STAVA, r. l. f. (mjölk- 1726 osv. mjölke- 1644—1722) stäva att ha mjölk i; äv.: stäva använd vid mjölkning; jfr anm. sp. 1171. ÅngermDomb. 9/4 1644, fol. 4. BygdFolk 1: 19 (1927). —
-STÖPA, -ning. (†) göra deg (av mjöl) i mjölk (i st. f. vatten) vid bakning; äv. med obj. betecknande bröd. Broman Glys. 3: 111 (c. 1730). —
-SURRA, i bet. 1, 3 r. l. f., i bet. 2 f. (i vissa trakter, vard.)
2) kvinna som transporterar mjölk till stad o. d. (o. säljer den där). Pereswetoff-Morath Kadettm. 183 (1889). Martinson Brandlilj. 145 (1941).
-SVAMP.
-SYRA, r. l. f.
1) kem. syra som bildas vid jäsning av vissa kolhydrat; särsk. om syra som bildas av mjölksocker i mjölk vid dennas surnande. VetAH 1780, s. 123. Hammarsten BiokemSnapsh. 124 (1937). jfr höger-, kött-mjölksyra.
2) [namnet möjl. uppkommet gm felaktig övers. av d. milturt l. t. milzkraut, eg. ”mjältört” (jfr mjält-ört)] (†) växten Chrysosplenium alternifolium Lin., guldpudra. VetAH 1774, s. 27.
-bakterie. bakterie som åstadkommer att socker omvandlas till mjölksyra. Grotenfelt Mejerih. 53 (1886).
-SYRAD, p. adj. [avledn. av -syra] kem. förenad med mjölksyra (se -syra 1). Mjölksyradt kali. Berzelius Brev 9: 35 (1808). —
-SÅ, r. l. m. (mjölk- 1840 osv. mjölke- 1554—1683) större kärl vari mjölk transporteras l. ställes till avkylning. VgFmT I. 8—9: 90 (1554). LB 3: 226 (1902). —
-TACKA, f. l. r. (mjölk- 1883. mjölke- 1727) tacka som lämnar mjölk; tacka som mjölkas; jfr anm. sp. 1171. Salander Gårdzf. 38 (1727). NF 7: 841 (1883). —
(1 e) -TAND. anat. om de tänder som tidigast (delvis redan under diandet) framkomma hos barn o. hos ungarna av vissa däggdjur o. som senare utfalla o. ersättas av kvarblivande tänder. Lind (1749). Henricsson Hund. 50 (1923). —
-TECKEN. lant. hos ko: yttre tecken som anses tyda på god mjölkproduktion. Sjöstedt Husdj. 2: 156 (1862). —
-TID. (mjölk- 1780—1901. mjölke- 1681—1892) jfr anm. sp. 1171.
2) tid då en ko o. d. lämnar (mest) mjölk. Fischerström 2: 386 (1780). Nilsson Fauna 1: 294 (1820). —
-TINA. (mjölk- 1754. mjölke- 1549) (†) visst slags kärl att ha mjölk i. BtFinlH 3: 240 (1549). BoupptRasbo 1754. —
(2 a) -TISTEL. (mjölk- 1638 osv. mjölka- 1579. mjölke- 1638—1700)
1) (†) växten Silybum marianum (Lin.) Gærtn., marietistel, med mjölkvita stänk på bladen; jfr mjölk, sbst.1 1 d β. Franckenius Spec. B 2 a (1638). Serenius Kkkk 1 a (1757).
2) växt tillhörande släktet Sonchus Tourn.; jfr -fibla. Liljeblad Fl. 445 (1816). Fries Ordb. (c. 1870). särsk.
b) om arten Sonchus oleraceus Lin.; äv. i uttr. allmän l. vanlig, förr äv. len l. mjuk mjölktistel. Tillandz E 1 b (1683). Rudbeck HortBot. 108 (1685: Leen). Bromelius Chl. 109 (1694: Leen eller miuk). Liljeblad Fl. 445 (1816: Allmän). Thedenius FlUplSöderm. 353 (1871: Vanlig). Bolin Åkerogräs. 108 (1926).
c) om arten Sonchus asper (Lin.) All.; i sht i uttr. sträv, förr äv. skarp l. vass mjölktistel. Tillandz E 1 b (1683). Rudbeck HortBot. 106 (1685: Skarp). Bromelius Chl. 109 (1694: Wasz). Bolin Åkerogräs. 108 (1926: Sträv).
3) växten Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros. Samzelius Blomst. 58 (1760). Henriksson Växt. 102 (1911; fr. Uppl.).
-TJUR. (i fackspr.) tjur vars avkomma visar (l. väntas visa) stor mjölkproduktion. TLandtm. 1900, s. 495. —
-TRÅG. (mjölk- 1708 osv. mjölke- 1556—1753) (i sht förr) tråg för förvaring av mjölk. HFinlH 4: 298 (1556). Väring Frost. 118 (1926). —
-TYP. lant. i fråga om nötboskap, om sammanfattningen av de yttre tecken som anses tyda på god mjölkproduktion; äv.: boskapsras med dylika yttre tecken. Juhlin-Dannfelt 79 (1886). LAHT 1930, s. 22. —
-TÅRTA. (†) jfr grädd-tårta. HovförtärSthm 5/6 1636. jfr: 1/2 k(anna) Miölck tårta. Därs. 1688 A, s. 230. —
-TÄTA, r. l. f. [jfr sv. dial. (Bohusl.) mjålketätta, medel för åstadkommande av tätmjölk] föreslaget namn på växten Pinguicula vulgaris Lin., tätört. NormFört. 17 (1894). —
-UTKÖRARE~0200. person med uppgift att köra omkring mjölk till konsumenter o. d. GHT 1896, nr 209 B, s. 1. —
-VALL, sbst.1 växten Melampyrum pratense Lin., (ängs)kovall, som antagits befordra mjölkproduktionen hos kor; äv. om växten Melampyrum silvaticum Lin., skogskovall. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 46. Västerb. 1926, s. 272. —
-VALL, sbst.2 om plats där lapparna mjölka sina renar; jfr anm. sp. 1171. Renbeteskomm. 1907, 2: 95 (1844). —
-VASS, r. l. m. gräset Glyceria aquatica (Lin.) Wahlb., jättegröe. SvBot. nr 30 (1802). Billberg BotScand. nr 30 (1822). —
-VASSLA, äv. -VASSLE. (mjölk- 1679 osv. mjölke- 1623—1881) vassla. L. Paulinus Gothus Pest. 80 b (1623). LAHT 1900, s. 296. —
-VÅG; pl. -ar. för vägning av mjölk; äv. om apparat för utrönande av den specifika vikten hos mjölk. Hammarsten FysiolK 424 (1883). Juhlin-Dannfelt (1886). —
-VÄG. (mjölk- 1778—1905. mjölke- 1685) (†) i sg. best., = -gata. Spegel GW 65 (1685). Strindberg HMin. 1: 22 (1905). —
-VÄLLING. (mjölk- 1693 osv. mjölke- c. 1710) tillagad av mjölk m. m. Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693). —
-YSTA, r. l. f. namn på vissa växter som antagas förorsaka att mjölk ystar sig.
-ÅDER. (mjölk- 1679 osv. mjölke- 1732—1736)
1) till 1.
a) veter. hos nötboskap: blodåder som för det venösa blodet från juvrets främre delar o. löper ytligt på bukens undersida o. av vars storlek man trott sig kunna bedöma djurets mjölkavkastning (emedan man förr antog att mjölken rann till juvret genom denna åder). Broocman Hush. 3: 5 (1736). Moberg Rask. 108 (1927).
(1 d β) -ÅDRIG. (†) som har vita ådror l. strimmor. Miölkådrig Qvartz. Wallerius Min. 103 (1747). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-ÖKA, r. l. f. (†) namn på växter som antagits befordra kornas mjölkproduktion.
2) Spergula arvensis Lin., åkerspärgel. Bromelius Chl. 111 (1694). Lindestolpe FlWiksb. 36 (1716). —
-ÖRT.
1) växt tillhörande släktet Epilobium Lin., dunört, mjölke; i sht om arten Epilobium angustifolium Lin., hömjölke, kropp. SvBot. nr 130 (1804). Zetterstedt SvLappm. 2: 20 (1822). Krok o. Almquist Fl. 1: 190 (1935). jfr käll-, stor-mjölk-ört.
4) växt tillhörande släktet Euphorbia Lin., törel; i sht om arten Euphorbia helioscopia Lin., revormstörel. Linné Sk. 147 (1751). Lyttkens Ogräs 74 (1885).
B (†): MJÖLKA-DEJA, -FLASKA, -GRÄS, se A. —
-GÅRD. (mjölka- 1539. mjölke- 1559) ladugård. AntT XVI. 1: 4 (1539); jfr ladugård 3. G1R 29: 78 (1559); jfr ladugård 2. —
-KÄRNA, se A. —
-SOPPA, -STUGA, -TISTEL, se A.
C (†): MJÖLKE-BLOMMA, -BOD, -BOSKAP, -BRUNN, -BUNKE, -BYTTA, -BÅT, se A. —
-DEJA, -DRICKARE, se A. —
-FLOD, se A. —
-FULL, -GET, -GLAS, -GRIS, -GRÄDDE, se A. —
-GÅRD, se B. —
-HARE, -HUSTRU, -HYLLA, -KALV, -KAR, se A. —
-KO, -KÄRL, -KÄRNA, -MAT, -MUN, se A. —
-NYTTA, r. l. f. om den nytta man har av kornas mjölk; jfr bo-nytta. NorrlS 14: 119 (1934; efter handl. fr. 1664). —
-PIGA, se A. —
-PÄNNING, -SKÅL, -SPANN, -STEN, -STOL, -STUGA, -STULEN, -STÄVGA, -SÅ, -TACKA, se A. —
-TAL. bildl.: enfaldigt o. barnsligt tal; jfr mjölk, sbst.1 1 e γ. Schroderus Os. 1: 127 (1635; lat. orig.: lacteis sermonibus). —
-TID, -TINA, -TISTEL, se A. —
-TRO, r. l. f. bildl.: barnatro; jfr mjölk, sbst.1 1 e γ. Den unga miölketron är ännu veklig och klen. Borg Luther 2: 603 (1753). —
-TRÅG, -VASSLA, -VIT, -VÄG, -VÄLLING, -ÅDER, se A.
D (†): MJÖLKES-KO, se A.
E (†): MJÖLKS-PROVARE, se A.
Avledn.: MJÖLKA, v.1, -ning.
1) till 1 d β, i fråga om vätska.
b) (numera knappast br.) refl., förr äv. dep., om vätska: bli vitgrumlig; förr äv. i p. pf.: vitgrumlig. VetAH 1762, s. 156 (refl.). Därs. 1773, s. 184 (dep.). (Det vatten som gick genom filtret) var .. svagt mjölkadt. FKM 3: 334 (1810). (Vätskan) fick inte ”mjölka sig”, d. v. s. bli grumlig. Sahlin SkånFärg. 184 (1928).
2) (†) till 1, refl. o. dep., om sädeskorn: antaga en mjölkliknande konsistens. Säden miölkar sig. Schultze Ordb. 3110 (c. 1755). VetAH 1779, s. 98. särsk. i uttr. mjölkas bort, antaga en mjölkliknande konsistens o. förstöras. Brauner Åker 54 (1752). —
MJÖLKA, v.2, se d. o. —
MJÖLKAKTIG, adj.
1) till 1: som till färgen erinrar om l. liknar mjölk; i sht om vätska: grumligt vit, opalfärgad; jfr mjölk, sbst.1 1 d β. Cellarius 96 (1699). (”Kritsaltets”) uplösning uti vatten blifver .. mjölkaktig och fäller sig. Rinman 1: 1075 (1788). Ett mjölkaktigt skimmer. Östergren (1932).
2) (†) bildl.: fadd, utan must. Jag är ingen mask att trampa på, har icke hans mjölkaktiga, kalla blod i mina ådror. Börjesson C12 94 (1858).
3) (knappast br.) bildl., om person: späd, ”grön”; jfr mjölk, sbst.1 1 e γ. Mjölkaktig yngling. Klint (1906).
MJÖLKE, sbst.1, n. (†) till 1: tillfälle l. möjlighet att erhålla mjölk; äv. konkret, om mjölk l. mjölkprodukter. Brahe Oec. 52 (1581; uppl. 1920). ÄARäfst 112 (1596). —
a) fuktad l. sölad l. nedsmord av mjölk. Schultze Ordb. 3110 (c. 1755). FinlSvFolkd. I. A 1: 3 (1917).
c) som till färgen erinrar om l. liknar mjölk, grumligt vit, grumlig, oklar; jfr mjölk, sbst.1 1 d β.
γ) om färg o. dyl. l. om öga l. blick: matt, oklar. Mjölkig färg. Schultze Ordb. 3110 (c. 1755). UpplFmT 41: 74 (1927).
d) om sädeskorn l. frö: som har mjölkliknande konsistens. Adlerbeth Buc. 63 (1807). Juhlin-Dannfelt 246 (1886).
f) bildl.: klen, svag; späd; jfr mjölk, sbst.1 1 e γ. Mjölkiga fingrar. MarkallN 1: 67 (1820). Ett mjölkigt handslag. Sturzen-Becker (1834) hos Sylwan SturzenB 142. Östergren (1932).
MJÖLKNA, v. (†) till 1, om vätska: bli grumligt vit, komma att likna mjölk; jfr mjölk, sbst.1 1 d β. VetAH 1789, s. 149. SPF 1815, s. 105.
Spoiler title
Spoiler content