BLANKETT blaŋkät4, sbst.3, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äfv. skrifvet blanquette)
Etymologi
[liksom t. blanquette af fr. blanquette, af blanc, hvit (se BLACK, adj.); namnet är föranledt af den ljusa såsen]
(numera föga br.) kok. ett slags maträtt af kokt l. stekt kött l. vissa grönsaker, ss. sparris o. d., i en riklig, hvitaktig sås af grädde, mjöl, ägg, buljong m. m.; ragu. Blankett på Kalf. Nylander Matlagn. 56 (1822). Blankett af Höns. Schartau Fr. kocken 148 (1825). Blankett af Gris. Därs. 128. Blanquette på Sparris. Björklund Kokb. 146 (1847, 1860). Blanquette kallas en fin hvit ragu på höns eller kalf. Den användes till fyllning i kroketter, timbaler och vol-au-vent m. m. Han'son Gastron. lex. 13 (1887). Törngren Escoffier 335 (1909). — jfr HÖNS-, KALF-BLANKETT m. fl. — särsk. om en omelettartad rätt med fyllning af ”blankett”. Blanquetterna böra serveras mycket varma. Björklund Kokb. 147 (1849, 1860).
Ssg (numera föga br.): BLANKETT-SÅS03~2. Smitt Svampar 21 (1863, 1867).
