SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLANKLÄDER blaŋ3k~lä2der, i Skåne vanl., i västra Sv. o. på Gottl. ofta 4~10 (bla`nkläder Weste), n.; best. -dret.
Etymologi
[jfr d. blanklæder, t. blankleder]
1) barkgarfvadt häst- l. koläder l. kalfskinn som ingnidits med tran o. glättats med limglans l. schellakglans; äfv.: med lack glanskadt läder l. skinn, lackeradt läder. DA 1793, nr 22, s. 3. Då (omkr. 1810) stöflor begagnades, voro de spetsiga för tårna och gula stöfvelkragar af blankläder omslöto vadorna. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 13 (1865). Blanklädret användes till seldon och erfordrar jämte förträfflig kvalitet den högsta elegans i beredningen. Hirsch Lärob. f. garfv. 198 (1898). Skor af blankläder. Cronholm Minnesbl. 82 (1908).
2) (†) skinn l. läder som kan blankas. Almqvist (1844; betecknadt ss. mindre br.). Dalin (1850).
Ssgr (i allm. till 1): A (föga br.): BLANKLÄDER-KÄNGA, -SKO, -STÖFVEL, se B.
B: BLANKLÄDERS-HATT300~2. (i sht förr) Blanche Tafl. 1: 115 (1845, 1856). De raske sjöbussarne .. (voro) alla klädde i blanklädershattar. Rydberg Frib. 347 (1857, 1866). —
(1, 2) -KÄNG~2 l. -KÄNGA~20. (-läder- Almqvist) Almqvist (1844). Dalin (1850). Lundell (1893). —
(1, 2) -SKO~2. (-läder- Almqvist, Journ. f. dam.) Almqvist (1844). Blankläderskor med rosor af svarta sidenband. Journ. f. dam. 1853, s. 39. Klinckowström Örnsjötj. 23 (1906). —
-SKÄRP~2. (Lundin o.) Strindberg G. Sthm 29 (1880). —
(1, 2) -STÖFVEL~20. (-läder- Almqvist (1844)) SP 1783, nr 232, s. 4. Strindberg Fjerd. 70 (1877). PT 1907, nr 256 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content