publicerad: 1913
BLASFEMIST blas1femis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[sannol. efter t. blasphemist, väl bildadt till blasphemie, blasphemisch efter sådana ordgrupper som chemie, chemisch, chemist]
(knappast br.) hädare; jfr BLASFEMANT I, BLASFEMATÖR. G. Dalin (1871). NF (1877). Ekbohrn Främ. ord (1904).
Spoiler title
Spoiler content