SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
BLIGARE bli3gare2, m.(||ig.); best. -en, äfv. -n; pl. =.
(föga br.) person som bligar. Hahnsson (1884). — (†) till BLIGA 1 b? ss. skymford. Bemälte Pijga (hade) låtit instämma hustru Britta Jöns dotter, för det hon skall kallat hänne, bligare och Tijk. Växiö domk. akt. 1710, nr 233.
Spoiler title
Spoiler content