BLINDA blin3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er VittAH 23: 353(i handl. fr. 1749), Sv. saml. 6: 343(1766), Stiernstedt).
Etymologi
[sannol. bildadt gm ellips af uttr. blind myntplatta l. d.]
(numera knappast br.) metallplatta afsedd att präglas till mynt, myntämne, myntplatt; jfr BLIND-MYNT 1. Tillförne (hafva) icke annat än blinder till runstycken blifvit vid Avestad förarbetade, hvarefter dessa i Stockholm blifvit präglade. VittAH 23: 353(i handl. fr. 1749). (Klippressen) användes .. för att uthugga blindorne .. till mynten. Almroth Karmarsch 286(1839). 50 .. (skeppund) koppar skulle .. förarbetas till blinder. A. W. Stiernstedt i VittAH 23: 354 (1857, 1863).
