publicerad: 1915
BLINDT blin4t, adv. blindare.
1) [jfr motsv. anv. af d. blindt] till BLIND 1: utan att (kunna) se. Att arbeta blindt (vid färskning af järn). Jernk. annal. 1847, s. 313. O. Andersson i Förh. o. upps. 18: 156 (1905). — särsk. i fråga om schackspel; jfr BLIND-SPEL o. BLIND-SPELARE. NF 12: 909 (1888). SD(L) 1900, nr 500, s. 2.
2) [jfr motsv. anv. af d. blindt o. t. blind, adv.] bildl., till BLIND 2 o. 3: i blindo (jfr BLINDO 2 b). (De) lupo blindt .. / At prisa dårskaps oket lätt. Nordenflycht QT 1745, s. 20. Hvarken rätt är, att en bof man anser blindt / För redlig, eller för en bof den redlige. Palmblad Sophokles 245 (1839). Atterbom Siare 5: 512 (1849). — särsk.
a) [jfr d. blindt hen; efter t. blind hin (jfr Grimm Wb IV. 2: 1375)] (†) i förb. blindt hän. (De romerska kejsarna hade) bordt noga och medh flijt sigh .. (i kristendomen) informera, men icke så blindt hän thet oskyldige Folcket til döden ryckia. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 388 (1680).
b) [jfr d. løbe blindt ind paa fienden, t. blind drein hauen] utan att se l. tänka sig för, obetänksamt, besinningslöst; jfr BLIND 2 c o. 3 b β. Gå l. rusa blindt fram l. på. Verelius Ind. 189 (1681). Ingen annan än en narr kastar sig blindt i olyckan. Tegnér 5: 452 (1825). Aldrig hade i sådant språng, / Så blindt han tillförne rusat / Mot fiendens hop, som då. Runeberg 2: 40 (1848). Så kom skräcken i mig, och jag högg blindt. Hallström Sagodr. 78 (1910). — (†) i uttr. tala blindt ut, tala rent ut, ”sjunga ut”. Du ursäktar mig fuller, .. at jag talar så blindt ut, det andra täncka. Dalin Arg. 1: nr 19, s. 2 (1733; uppl. 1754: rent).
c) utan att väga skäl för l. mot, utan egen mening, kritiklöst, slafviskt; särsk. ss. bestämning till verb med bet. ”tro”, ”förtro sig åt l. till”, ”lyda” o. d.; jfr BLIND 2 d samt 3 a γ, b γ o. c α. Ha vi icke onödigt fådt förstånd, om vi sku blindt lita på andra ..? Dalin Arg. 2: 121 (1754). Sägen .. ej blindt efter hvad I hören. Tegnér 3: 230 (1824). Blindt troende anhängare. Sundberg Bekänn. 14 (1879). Hvar och en, som inte blindt svärjer vissa fanor. PT 1898, nr 203, s. 2.
d) utan plan l. beräkning, slumpvis, på måfå; jfr BLIND 3 c β o. e β. Slå (l. hugga osv.) blindt i hopen l. omkring sig o. d. Remmer Theat. 1: 72 (1812, 1814). Svärdet rasar blindt, men tryggt, / i nacken på den vilda flykt. Tegnér 1: 175 (1822). Han låter sig .. blindt ledas af slumpen. Kolmodin Liv. 1: 175 (1831). Han .. slog blindt ut i luften. Geijerstam Den ev. gåtan 95 (1907).
e) omedvetet, afsiktslöst, mekaniskt; jfr BLIND 3 d o. e α. Naturen verkar i alla sina alster .. blindt och utan att sjelf veta af någon afsigt. Geijer I. 5: 184 (1811). Kraften .. såsom blindt nödvändig. Trana Psych. 1: 46 (1843). Thorell Zool. 1: 263 (1860).
a) fäkt. till BLIND 7 c. Wahlfelt Öfn.-tab. i baj.-fäktn. 48 (1869). Blindt under framåt stöt ..! Instr. i gymn. f. inf. 1880, s. 95.
c) [jfr d. exercere blindt, t. blind laden o. d.] i sht mil. till BLIND 7 i. Exercera blindt. Söderman Ex.-book 49 (1679). Skjuta blindt .. (t.) blind schiessen, mit blossem Pulver. Möller (1790). Ex.-regl. f. örlogsfl. 1823, s. 19. PT 1898, nr 128, s. 2.
d) spelt. i fråga om tricktrack, i uttr. slå blindt: slå falskt. Lundeqvist Konsten att spela 1: 103 (1832, 1846). Man slår falskt (blindt), när man visserligen med tärningarnes sammanlagda ögon nått fram till en af motspelarens blottor, men hvar tärning för sig träffar af band besatta pilar. Wilson Spelb. 224 (1888).
4) [jfr BLIND 8] skogsv. i uttr. kola (o. d.) blindt, dvs. utan fotrymningar; jfr BLIND-KOLNING. Svedelius Koln. 69 (1872). Rymningarna igenslås .., och milan får kola blindt. Jernk. annal. 1904, s. 311.
5) [jfr holl. die straat loopt blind, t. blind auslaufen] (i sht i fackspr.) till BLIND 9: utan (utgångs)öppning; i sht i uttr. sluta blindt, blindt slutande l. sluten o. d. Blindtarmen .. bildar en kort, vid, rundad och nedtill blindt sluten säck. Thorell Zool. 1: 60 (1860). (Lax-)Tinans blindt slutande ända. Ekman Norrl. jakt 374 (1910).
6) (†) till BLIND 11: dunkelt, oklart, otydligt, svårbegripligt, obegripligt. Samme förklaring (är) både ofulkomlig och mykedt blindt steltt (dvs. framställd, formulerad). A. Oxenstierna 2: 7 (1607). De utelemnade orden äro i originalet så blindt skrefne, at man deras betydning eij märkia kunnat. Bergv. 1: 29 (1736).
7) [jfr ä. d. blind, hemlig, samt BLIND 12] (†) fördoldt, hemligt, i hemlighet. Widekindi Krigsh. 254 (1671).
a) (i sht i fackspr.) till BLIND 13 c, i fråga om stämpel, boktryckstyp o. d.: utan gravyr l. prägel. Blindt gjutna typer. Hasselquist Boktr. 15 (1905). 2 Uppf. b. 10: 178 (1906).
b) boktr. till BLIND 13 d: utan svärta. (Man) lägger .. Deckelen till, far in med kärran under Diegelen, och .. trycker blindt af. Täubel Boktr. 1: 184 (1823).
Spoiler title
Spoiler content