SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
BLINKARE bliŋ3kare2, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) (föga br.) till BLINKA, v. 1 c: apparat, i sht på fyrar o. d., för åstadkommande af blänkljus; blänkapparat. När en elektrisk blinkare plötsligt upplyser ett mörkt landskap och låter oss för ett ögonblick se dess former. S. Leijonhufvud (1908) hos Horn Lefv. 6. PT 1912, nr 290 A, s. 3.
2) till BLINKA, v. 3: person som oupphörligt blinkar l. klipper med ögonen; jfr BLINK-ÖGD. Serenius (1741). Lind (1749). Hahnsson (1884).
Spoiler title
Spoiler content