publicerad: 1915
BLOCKERA bloke4ra, i Sveal. äfv. 032 (blocke´ra Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (Tekn. tidskr. 1899, B. s. 39); jfr BLOCKAD.
Ordformer
(fordom vanl. skrifvet blo(c)quera (-qv-))
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr. samt af eng. blockade] (numera nästan bl. i historisk framställning, föga br.) i sht mil. cernera l. innesluta o. därigenom från yttervärlden afspärra (en befäst ort, äfv. en trupp o. d.); afspärra. Konungen i Danmark .. (har) företagedt (sig) .. att blocquera Ellffven. Oxenst. brefv. 1: 580 (1630); jfr 2. (Ryssen) skall hafve hårdt blocqueret sielfve befästningen (Smolensk). J. Skytte (1633) Därs. 10: 344. Om nu så vore, .. att fienden ville gåå för .. (Göteborg) och blocquera stadenn till land och vattn. Därs. 9: 644 (1645); jfr 2. (Torstensson) hafwer .. på sistone blocquerat .. (fienden) uthi fritt fält. RARP 4: 93 (1647). Staden .. var med några regementer till häst af de Svenske bloqverat. Dahlberg Dagb. 30 (c. 1660). At ordenteligen belägrat (dvs. belägra det, näml. Riga) på Land-sidan, var fienden för svag, och lät sig fördenskull nöja med at hållat blocqueradt. Nordberg C. XII 1: 79 (1740). Gibraltars blokering til sjös. SP 1779, s. 819; jfr 2. Porsena .. ändrade nu sin plan, ifrån stormning till blockerande af staden. Kolmodin Liv. 1: 172 (1831; lat. obsidendam). Magdeburg, hvilken stad Fältmarskalken Pappenheim sedan midsommaren med 6,000 man på afstånd hade hållit blokerad. Mankell Fältsl. 26 (1857). NF 17: 1188 (1893). — jfr FÖRBLOCKERA.
2) [eg. ett specialfall af 1; jfr motsv. anv. i t. o. fr. samt af eng. blockade] i sht sjömil. gm krigsfartyg förlagda utanför en hamn, en kuststräcka o. d. (söka) hindra andra fartyg att där löpa ut o. in; spärra; instänga (fartyg). Thet fienden icke blocquerar .. våre skep och fahrkoster. Oxenst. brefv. 1: 368 (1627). Medan bemälte orter med Kongl. Maj:ts Skepps Kreutsande (dvs. kryssande) blocquerade hållas. Stiernman Com. 6: 196 (1715). Ryska flottans .. ställning, som säges hålla Hertigen blockerad. Rosenstein 3: 303 (1788). (Argentina) kom .. 1838 i krig med Frankrike, som i två år blockerade La Platamynningen, och 1845 med både England och Frankrike, hvilkas flottor på nytt blockerade A:s kust. NF 19: 360 (1895). Kretas blockering skulle kränka .. (sultanens) suveränitetsrättigheter. GHT 1896, nr 181, s. 2. Med blockerad hamn förstås en sådan, som är spärrad genom en styrka tillräcklig för att verksamt kunna förhindra tillträdet till hamnen. PT 1904, nr 99 A, s. 2. — jfr DEBLOCKERA.
3) utvidgad o. bildl. anv. af (1 o.) 2: afspärra, spärra, instänga, hindra tillträdet till, spärra vägen till. Isen .. blockerade stränderna. Zetterstedt Sv. lappm. 2: 24 (1822). Wheeler stufvade in mig i ett hörn och blockerade mig der med sin stol. Nyblom M. Twain 1: 4 (1873). Isfältet, som blockerar Hangö vinterhamn. Tavaststjerna Marin 33 (1890). Ingångarna till salongerna äro vanligtvis blockerade af folk. Stenfelt Skepparlif 65 (1903). I söder hafva engelsmännen .. blockerat Tibet för att omöjliggöra allt ryskt framträngande åt detta håll. S. Hedin i SD(L) 1904, nr 254, s. 2. — särsk. i fråga om den moderna arbetarrörelsen: afspärra (ett industriellt etablissemang, en arbetsplats, en arbetsgifvare, en firmas varor) från arbetskraft; (försöka) hindra arbetare att antaga arbete i (ett etablissemang) l. på (en arbetsplats) l. hos (en arbetsgifvare) l. att taga ngn befattning med (en firmas varor) o. d. De åkare, hvilka ej äro villiga att underskrifva kontrakten, (skola) successivt blokeras. GHT 1896, nr 237 B, s. 1. Södra Sveriges ångbåtar skola blockeras, d. v. s. hamnarbetarne afhålla sig från allt biträde vid deras lastning och lossning. SD(L) 1898, nr 159, s. 2. Då arbetsgifvaren .. icke gaf vika .., förklarade tobaksarbetareförbundet fabriken .. vara ”blockerad”. H. Elmquist i Arbetsstatistik 2: 138 (1899). Packhuskarlarna i Malmö vägra lasta blockeradt gods. VL 1908, nr 155, s. 4. Om tvist mellan arbetsgifvare och arbetare uppstår å arbetsplats, förklaras denna blockerad, hvari ligger ett förbud för hvarje arbetare att där taga arbete. PT 1908, nr 37 A, s. 3.
4) järnv.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. fr. (se etym. hufvudafd. ofvan) samt BLOCK 10] medelst blockapparat signalera att tåg icke får gå in på (viss järnvägssträcka). Elektrisk, mekanisk blockering. Cronstedt Pres. i VetA 1895, s. 15. Så snart tåget .. kommit in på blocket (dvs. blocksträckan) E, måste denna liniesträcka blockeras, d. v. s. afstängas för efterföljande tåg. 2 Uppf. b. 3: 467 (1897). Man (bör) ej .. förblanda blockering med automatisk signalering. Vid samtliga blockeringssystem har signalkarlen att själf manövrera sina signaler. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 36. — jfr DEBLOCKERA samt LINJE-, SIGNAL-BLOCKERING.
b) medelst blockapparat sköta (signaleringsapparater o. d.). Detta stativ är blockeradt från en å stationshusets plattform uppsatt blockeringsapparat. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 18. Signalhäfstänger böra kunna ställas under elektrisk blockering. 2 Uppf. b. 9: 259 (1905).
c) förse (en järnvägslinje, ett ställverk o. d.) med blockapparater. 2 NF 3: 713 (1905). Blockerade ställverk vid infartsväxelknippena. 2 Uppf. b. 9: 262 (1905).
d) [jfr motsv. anv. i t.] refl., om järnvägstjänsteman som sköter en blockstation: blockera (se a) närmast liggande järnvägssträcka. Denna anordning är vidtagen, emedan signalkarlen kunde glömma blockera sig efter signalens återförande till ”stopp”. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 39.
5) [anv:n afser möjl. typernas uppgift att bilda en provisorisk spärrning; jfr motsv. anv. i t. o. fr.] boktr. sätta upp och nedvänd(a) typ(er) i st. f. felande typ(er) l. för oläsliga bokstäfver l. ord. — jfr DEBLOCKERA.
6) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (†) spelt. med kraft stöta en biljardboll i ett hål. Deleen (1814; under bloquer). Blockera en boll, är att göra den med stark fart. Lundequist Konsten att spela 1: 6 (1846).
Särskild förbindelse:
BLOCKERA INNE. (†) = BLOCKERA 2. Blocquera dhe Dantzicher inne och dem all fahrten förhindra och förtaga. Oxenst. brefv. 1: 394 (1628).
Ssgr: (4 a) BLOCKERINGS-APPARAT030~102. blockapparat. SDS 1900, nr 465, s. 2. 2 Uppf. b. 9: 263 (1905). —
(2) -KEDJA~20. kedja l. linje af fartyg som deltaga i en blockad, blockadlinje; jfr BLOCKAD-KEDJA. Tidskr. i sjöv. 1890, Bih. s. 60.
Spoiler title
Spoiler content