publicerad: 1915
BLOCKHUS blok3~hɯ2s (blo`ckhus Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[y. fsv. blokhus, motsv. d. blokhus, mnt. blockhus, mnl. blochuus, holl. blokhuis, t. blockhaus, eng. blockhouse o. det sannol. från mnl. lånade fr. blocus; jfr med afs. på bet. BÅLVERK]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nt., holl., t., eng. o. fr.] bef. till BLOCK 1: vanl. i form af ett hus uppfördt befästningsverk af grofva stockar, äfv. af sten (o. jord), i nyare tid också af järnplåt (o. sand); fordom äfv. allmännare: mindre befästning, skans, fort. Leg tiigh win om ath befesthe .. (Ekenäs) med blockhws .. ath gaardhen icke kan saa hasteliga bliffwa forraskath (dvs. öfverrumplad). G. I:s reg. 2: 131 (1525). (Sigtuna) skulle wara lijka såsom ett Blockhuus och en Wärn, til at förbiudha Eesterna och Finnerna .. at falla in och förhärja Swerike. Schroderus J. M. cr. 6 (1620). Blockhws, förskantz. Lex. Linc. (1640; under propugnaculum). 4 Blockhus på Prohmar. Nordberg C. XII 1: 163 (1740). Blockhus äro byggnader af sten eller träd i fält, för att betäcka en passage, eller för att försvara sig inom något Fältverk. Sturzenbecher Förel. I. 1: 58 (1794, 1800). Canonerna (på Stora kravelen o. Elefanten) .. fördes .. på särskilde, ofvan på däcken inrättade, Skansar eller Blockhus. Lagerbrings Hist. 1: 177 (1796). Med blockhus menas en åt alla sidor sluten infanteriblindering. Zethelius Fältarb. 50 (1892). — jfr TRÄ-BLOCKHUS m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] till BLOCK 1: hus af (oskrädda) stockar i horisontalt läge. Man bor (under vistandet vid guldgrufvorna) i tält eller i blockhus. SvT 1852, nr 14, s. 4. E. Svensén i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 7.
3) [jfr motsv. anv. i nt., t. o. eng. slang] (†) till BLOCK 3 f: fängelse där fångar sättas i black. Möller (1790). — Anm. Ordet är här kanske endast en tillfällig efterbildning.
4) till BLOCK 4: ett hissblocks yttre hylsa; jfr BLOCK-HYLSA. Triewald Förel. 1: 230 (1728, 1735). I blockhuset, som omgifver trissorna eller blockskifvorna och håller dem tillsammans, sitter den axel omkring hvilken de vrida sig. Rothstein Byggn. 500 (1857, 1875). Block .. består af blockhuset .., skifvan .., löparen .., nageln .. och stroppen. 2 Uppf. b. 9: 624 (1906).
5) (tillfällig anv.) till BLOCK 5 (a): af stenblock uppförd byggnad. At afsichten med dessa ohörda (dvs. oerhörda) Blockhusen (dvs. pyramiderna) varit begrafningar, vitnar så de gamla, som de nyare Skribenter. Lagerbring Hist. lit. 49 (1748).
6) (knappast br.) ett helt af sammanbyggda hus; jfr BLOCK 8 c. Det engelska systemet med blockhus — vanligen 7 med hvarandra sammanbyggda växthus utan mellanväggar — har under sista åren kommit till användning äfven i vårt land. LAHT 1908, s. 54.
(1) -KITS~2. (fordom) ett slags fartyg med ett blockhus på. (Tsar Peter) anlände (till Hälsingfors) .. med några hundrade galerer, blockhus- och bombarder-kitser, lade sig i hamnen .., begynte beskjuta staden. P. A. Sondén i Biogr. lex. 1: 244 (1835). —
(2) -KONSTRUKTION~102. byggn. En intressant gammal träkyrka i blockhuskonstruktion (d. v. s. med liggande stockar). Hahr Arkitekt. hist. 219 (1902). I Sverige funnos byggnader både af resvirke (stafkonstruktion) och liggande timmer (mest blockhuskonstruktion). Wrangel Byggn. hist. 19 (1904). —
(1) -LINJE~20 l. -LINIE~200. En blockhuslinje är närmast att likna vid en fästnings fortlinje, hvarför hvarje blockhus utgör en liten befästning för sig. Ill. mil.-revy 1902, s. 371. —
Spoiler title
Spoiler content