SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
BLODSOT blω3d~sω2t (blo`dsot Weste), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[fsv. blodhsot, motsv. d. blodsot, mnl. bloetsucht]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. mnl.] (numera bl. i fråga om ä. förh.) till BLOD 1: rödsot; jfr BLOD-SJUKA 1. Dysenteria blodsot, rödha röör. Var. rer. 15 (1538). Henness son .. är af dhenna blodhsott som här gåår i swängh dödh blefwen. Växiö domk. akt. 1679, nr 368. I Helsingeland dödde, år 1743, allenast af Blodsoten, mer folk, än 8 års vanlig förmering genom flera födda, kunde ärsätta. P. Wargentin i VetAH 1755, s. 9. Linné Bref I. 1: 299 (1773). — särsk. i uttr. röd blodsot (jfr 4). Månsson Åderlåt. 126 (1642). I. Erici Colerus 1: 196 (c. 1645).
2) (†) till BLOD 1: blodpinkning (hos nötkreatur). Linné Västg. 38 (1747). Dens. Sk. 249 (1751).
3) (†) till BLOD 1: mjältbrand; jfr BLOD-SJUKA 2. Linné i VetAH 1746, s. 283. Blodsoten (hos kreatur) dödar förr eller senare. Hastfer Fårs ans 105 (1752). SFS 1863, nr 32, s. 13.
4) [jfr ä. t. weisse ruhr] (†) till BLOD 13, i uttr. hvit blodsot, slemmig diarré? I. Erici Colerus 1: 196 (c. 1645).
Anm. till 1—4. Fordom har man ej skilt strängt mellan här anförda bet:r, utan blodsot (liksom BLOD-SJUKA) tyckes hafva betydt: sjukdom för hvilken det är karakteristiskt att blod afgår gm kroppens utförsgångar. Till blodet har (se 4) därvid äfv. räknats ”det hvita blodet” (se BLOD 13). Det är därför ofta omöjligt att afgöra, hvilken sjukdom som afses.
Ssgr: A: BLODSOT-ROT, se B.
B: (1) BLODSOTS-HÄRJNING30~20. Blodsotshärjning åren 1597—98. Bergman Folksjukd. 20 (1869). —
-ROT~2. (blodsot-) blodrot (se d. o. 1). Aspegren Blek. flora 39 (1823).
Spoiler title
Spoiler content