SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BO 4, v.2; pr. ind. sg. -r ((†) boas (pass.) G. fiskaren 6 (1845); -er Sv. forns. 1: 91, 105), pl. 1 o. 3 pers. bo, 2 pers. -n; ipf. -dde bωd3e2; sup. -tt bωt4; p. pf. -dd bωd4 ((†) -at Växiö domk. arkiv 1682, s. 402). vbalsbst. -ENDE, -ING (föga br., N. Keyland i Fataburen 1914, s. 167), -NING, sbst.2
Etymologi
[etymologiskt identiskt med BO, v.1; jfr BOGEN, BONA]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial., ä. d., nor. dial., isl. o. holl.] (numera utom i b bl. i bygdemålsfärgadt spr.) göra i ordning, utrusta; tillrusta; iståndsätta, laga. Han låter sin snäcka väl bo. Sv. forns. 1: 306. Han lather sit bröllop boo. Visb. 1: 218 (c. 1620). (Muraren) bodde backvgnen vthi Oeconomj gård. Växiö domkyrk. räk. 1667, s. 190. Noten bör .. (vara) med Flöten och Säncken väl bodd. Tiselius Vätter 1: 117 (1723). De skulle .. laga och bo alla nät. Berg Sjöfallsb. 103 (1910). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Hall.)] med afs. på säd: gm sållning rensa från ogräsfrön o. d. H. Sjögrens journ. 24 mars 1787.
b) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (fullt br.) med afs. på fiskenät o. d.: förse med telnar, fästa (på telnar), telna. Boningen .. tillgår (så), att hvar 5:te maska fästes, och de öfriga löpa lösa på telnan. C. U. Ekström hos Wright Fisk. Bih. 41 (1838). Garnslingan är (på drifgarn) ej bodd intill flarntälnen utan är ”upphängd”. Arwidsson Strömmingsfiske 43 (1913). Näten tälnades eller ”boddes” (förr i norra Ångermanl.) på snören af hampgarn, sammanspunnet med svinhår eller tagel. Modin G. Tåsjö 216 (1916). — jfr INBO samt O-, PÅ-, UT-BODD.
2) [jfr nor. dial. bu seg til, göra sig färdig, kläda o. pynta sig, isl. búa sik, göra sig i ordning] (†) refl.: kläda sig. Siälf bor hon sig, siälf skor hon sig, liksom en annan gemen (dvs. vanlig) Menniskia. Dalin Arg. 1: nr 40, s. 5 (1733).
3) (†) ombona. Väl bodd; wird .. von einem gesagt, der sich mit Kleidern wohl gegen die Kälte verwahrt .. hat. Möller (1790). — jfr OMBO.
Särskilda förbindelser:
BO IN 0 4. till 1 b: fästa (ett nät) vid telnarna på sådant sätt att dessa därvid göras kortare än nätet o. själfva nätet i förh. till telnarna blir ngt slakt. På dessa öfver- och undertälnar fästas Näten med notgarn, och med det samma så bos in, at garnet kommer at stå rätt i vatnet. Schultze Fisk. 131 (1778). — jfr INBO.
BO OM SIG 0 4 0.
1) [efter isl. búast um] (†) bereda sig nattläger. Waltare upsökte sin Fru, och bodde de om sig i skogen. Peringskiöld Vilk. 159 (1715).
2) (numera knappast br.) till 3: bona om sig. Sahlstedt (1773). Bo om sig, kläda sig väl, så att man ej fryser. Dalin (1850; angifvet ss. mindre br.).
BO PÅ 0 4. till 1 b: fästa (telnarna på ett nät o. d.). Det hvarf, hvarmed man fäster, bor på, tenarne kallas påbogarnshvarfvet. Arwidsson o. Ohlson Ant. om redskap v. fiske 9 (1911). — jfr PÅBO.
Ssgr (till 1 b): A: BO-MASKA. maska hvarmed telnen är fäst vid nätet. C. U. Ekström hos Wright Fisk. Bih. 10 (1837).
B: BONINGS-HVARF. hvarf af maskor hvarmed en teln är fäst vid nätet. Arwidsson Strömmingsfiske 10 (1913).
-TELN. Övertälnen (på en not vid Skärså) är dubbel; .. den undre (parten) kallas boningstäln. Arwidsson Strömmingsfiske 49 (1913).
Spoiler title