SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BOFÄSTNING 3~fäs2tniŋ, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[vbalsbst. till BOFÄSTA, i bet. 2 äfv. till fästa bo (se BO, sbst.1 2 c)]
(numera föga br.)
1) till BOFÄSTA 1; särsk. (†) till BOFÄSTA 1 slutet. Englands visa och milda behandling af sina Colonier, som fortsattes under halftannat århundrade efter deras första bofästning. G. Adlersparre i LBÄ 19—20: 58 (1799).
2) till BOFÄSTA 2 l. fästa bo: bosättning. Odens bofästning i Sverige. G. Göthe i Nord. tidskr. 1892, s. 218. Fyndet indicerar .., att bofästning icke funnits där under 1000-talet eller tidigare. K. Stjerna i Hist. tidskr. f. Skån. 3: 189 (1909).
Spoiler title
Spoiler content