SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BOJSKAUT boj3~ska͡u2t, äfv. -a͡ω2-, äfv. 4~1, m.; best. -en; pl. -er, stundom -ar, ngn gg (tidigast alltid) med eng. pl. boyscouts (DN 1909, nr 14140, s. 4, Geijerstam Fin. batalj. 14 (1918)).
Ordformer
(vanl. skrifvet boyscout)
Etymologi
[af eng. boy scout ss. benämning på medlem i en år 1908 af general Baden-Powell igångsatt ungdomsorganisation, af boy, gosse, o. scout, spejare, af ffr. escoute, afl. af ffr. escouter, lyssna, af lat. auscultare (jfr AUSKULTERA)]
(nytt ord) gosse l. yngling som är ansluten till en viss (efter eng. mönster organiserad) ungdomsrörelse hvilken har till uppgift att, i sht gm friluftslif o. därmed förenade öfningar o. lekar, främja sina medlemmars andliga (i sht moraliska) o. kroppsliga fostran, ”spejargosse”, ”spejare”, ”spanare”, ”riddarpojke”, skaut; jfr det äfv. i sv. förekommande eng. girl scout, ”flickskaut”. Stockholms första boy-scouts. DN 1909, nr 14158, s. 1 (rubrik). En boy Scout, utrustad med en Mafeking-hatt, en rensel och en sex fot lång stång. J. Bratt i GHT 1909, nr 182, s. 2 (i fråga om eng. förh.). De lagar, genom vilka boy-scouts och deras organisation blir en moralisk kraft. G. Hellström i Alm. f. ungd. 1910, s. 60.
Anm. 1:o Tidigast o. ngn gg ännu användes ordet äfv. ss. beteckning på hela rörelsen o. hvad därtill hör. Vi ha ju förut någonting som påminner om boy-scouts, nämligen skolresorna. DN 1909, nr 14141, s. 1. Boyscout har samma mål som idrotten. V. Balck i Kamraten 1910, s. 125. E. Hæggblom i Unga krafter 1918, s. 52. 2:o I ungdomskretsar har ordet numera vanl. ersatts med SKAUT.
Ssgr: A: BOJSKAUT-HATT.
-LEDARE.
-LÄGER.
-PATRULL.
-ÖFNING. (boy scouts- DN 1910, nr 14329 A, s. 9).
B [första ssgsleden utgöres antagl. af pl.-formen på -s] (numera knappast br.): BOJSKAUTS-RÖRELSE, -ÖFNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content