SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BOLARE bω3lare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(booler Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 50 (1633))
Etymologi
[jfr dan. o. mnt. boler, t. buhler]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (numera nästan bl. arkaiserande; jfr BOLA, v.) otuktig mansperson. Ingen bolare .. haffuer arffdeel vthi .. gudz rike. Ef. 5: 5 (NT 1526; Luther: buler). Hebr. 13: 4 (Därs.; Luther: hurer). En Hoorkarl (dvs. äktenskapsbrytare) befläckiar ens annars ächta säng, Bolaren sin eghen. Schroderus Comenius 827 (1639). Bolarn älskar nattens hägn, / Som egnar sig åt skamlig ting. Thomander 2: 587 (1828). Hagberg Shaksp. 11: 85 (1851). — jfr TEMPEL-BOLARE. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) om otuktig manlig person i förh. till den kvinna med hvilken han bedrifver otukt; älskare. Hennes bolare. Petreius Beskr. 2: 38 (1614). Oförskämda kona, / Omhvärfd af dina lystna bolare! Hagberg Shaksp. 4: 196 (1848).
b) till BOLA, v. 1 a slutet. Hes. 16: 33 (Bib. 1541). Hos. 8: 9 (Därs.).
c) (†) till BOLA, v. 1 b: tidelagare; sodomit. Bolare .. Buggerer. Serenius (1741). Bolare .. ein Sodomit. Möller (1790). Bolare .. qui coit cum bestiis. Lindfors (1815).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] (†) (ngns) älskade, käraste; jfr BOLE 1. Adolph Carlsson / kiereste Bolaren din. Visb. 2: 298 (1600-talet).
Ssg: (1) BOLARE-PACK. Murbeck Catech. arb. 1: 434 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content