SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BOLE, m.||ig.; pl. -ar.
Etymologi
[liksom ä. d. bole af mnt. bole, boule, motsv. holl. boel (i ä. holl. äfv. boele) o. t. buhle, älskare, älskarinna, äfv. utan nedsättande bet.: (ngns) älskade, käresta, i mnt. o. ä. t. äfv.: vän, broder. Ordet antages utgå från en urgerm. smekform af BRODER; jfr Kluge Etym. wb. (1910)]
(†; jfr BOLA, v.)
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. ä. t.] (ngns) älskade, käraste l. käresta; jfr BOLARE 2 BOLSKAP 2. Tw kallar thin bole lijff och hiertekorn. O. Petri P. Eliæ g 3 b (1527; om kvinna). Lijka som een quinna nu icke meer achtar sin bola. Jer. 3: 20 (Bib. 1541; Luther: bulen; öfv. 1784: sin man).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] älskare l. älskarinna; jfr BOLARE 1 a. Bole Concubinus, amasius. Helsingius (1587). — särsk. (i ä. bibelupplagor o. i litteratur som ansluter sig till dem) bildl., om de främmande gudar till hvilka judarna afföllo l. om de folk med hvilka de trädde i politiska l. kommersiella förbindelser; jfr BOLA, v. 1 a slutet. Jer. 3: 1 (”2”) (Bib. 1541; se under BOLA, v. 1 a slutet).
3) = BOLARE 1. Bole, adulter. Swedberg Schibb. 128 (1716). — bildl. (Jag) svåra hafver syndat, / Och siälen, bruden Tin, med bolars hop befryndat. Kolmodin Dufv. 127 (1734).
Spoiler title
Spoiler content