publicerad: 1918
BOLIN bωli4n, r. l. f. l. m.; best. -en, äldre samt hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Oxe Vitt. 49 (c. 1700), Oxenstierna Vanderdecken 126 (1865)); pl. -er;
förr äfv. BOGLINA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bogli(j)n(n) Hist. handl. 20: 173 (c. 1585), Oxe Vitt. 49 (c. 1700), Boström Tackl. 177 (1840). bogli(j)na Girs E. XIV 41 (c. 1630), Gosselman S. o. N. Amer. 1: 120 (1833: boglinor, pl.), Hahnsson (1884). bogline Tegel E. XIV 121 (1612). bolin (boulijn) Rålamb 10: 47 (1691: Boulijner, pl.), Dalman Sjölex. (1765) osv. bolina Lind (1749; med hänv. till boglina), Sv. o. t. handlex. (1851))
Etymologi
[fsv. boglina; jfr d. bovline, bugline, mnt. bolinen (pl.), holl. boelijn, t. bulein(e), boleine, buli(e)n(e), eng. bowline, fr. bouline, it., span. o. port. bolina; jfr äfv. isl. bóglína, anträffadt bl. i den med främmande ord uppfyllda fjärde afdelningen af Snorreeddans Nafnaþulur. Ordet antages i allm. vara af germ. ursprung o. sammansatt af de resp. motsvarigheterna till BOG, sbst.1, o. LINA samt från holl. l. eng. inlånadt i fr. o. öfriga romanska spr. Men då ordet anträffats i ffr. redan på 1100-talet (i formen boelines), o. då de mnt. o. holl. formerna sakna g, samt då slutligen i eng. uttalet af bow- i bowline skiljer sig från uttalet af bow, bog, synes denna förklaring tvifvelaktig. Ordet har möjl. ss. lånord söderifrån inkommit i de germ. språken, där det sedan anslutits till BOG, sbst.1, o. LINA. Formen bolin har inlånats i det sv. sjömansspråket från mnt. l. holl. l. eng. Formen bolina kan hafva uppstått gm bortfall af g i boglina, då tonvikten låg på senare ssgsleden, men torde snarare bero på kontamination mellan bolin o. boglina. Formen boglin torde vara uppkommen af mnt. bolinen l. holl. boelijn med anslutning till boglina]
1) sjöt. i råsegels sidokant fäst tåg hvarmed seglet vid bidevindssegling kan sträckas åt vindsidan i riktning mot bogen, för att vindens infall i seglet skall underlättas. Fira (på), lossa, hala an, hala ut, stötta bolinerna. Segla för uthalade boliner, med lösa boliner. (När skeppet skall vända öfver stag, kommenderas:) Fijr uth Brasz- och Boglijnor af Achterseglen. Rosenfeldt Tourville 25 (1698). Fartyget .. hade nästan alla sina segel tillsatta, och med lösa boglinor och utsläppta skot .. lät sig framföras öfver åtta mil i timmen. Gosselman S. o. N. Amer. 1: 120 (1833). Råen brassas bidevind och boglinen uthalas. Boström Tackl. 177 (1840). Bolinerna .. gå för-öfver från bolinsprutor å råseglens stående lik. Wrangel Sv. fl. bok 75 (1898). — jfr AKTER-, BRAMSEGELS-, FOCK-, FÖR-, FÖRMÄRS-, FÖRSEGELS-, KRYSS-, LÄ-, MÄRS-, STOR-, STORBRAM-, STORMÄRS-BOLIN m. fl. — särsk.
a) i uttr. store bolin, storseglets bolin, storbolinen. Rålamb 10: 47 (1691). Underv. f. mansk. v. fl. 2: 87 (1904).
b) (†) i uttr. gå på en skarp bolin [jfr eng. on a taut bowline], segla med styfhalade boliner o. hålla så högt upp i vinden som möjligt; gå på en lös bolin, segla med lösa boliner. (Flottans fartyg) skulle kunne gå denn nörre uddenn förbij, effter dee ginnge på enn skarp boghlinn. Hist. handl. 20: 173 (c. 1585). De ginge på en löös boglijn (när fartyget kantrade). RP 1: 103 (1628).
2) [jfr motsv. anv. af fsv. pa en löss boglina] bildl., i uttr. på l. för lösa boliner, vind för våg, på Guds försyn, utan (försök till) kontroll l. beräkning. PT 1900, nr 284, s. 3. Det var bara att låta det gå för lösa boliner framåt med stormen. Didring Malm 1: 146 (1914; i fråga om skidtur).
-LÖDDRA. (bolins- Rajalin Skiepzb. 191 (1730), 2 NF 17: 242 (1912)) benämning på hvar o. en af de ringar l. öglor af tågvirke i ett råsegels stående lik hvari en bolinsprutas ändar fästas. Ekelöf Naut. ordl. 8 (1898). —
-SPRUTA. [efter holl. boelijnspruit; jfr t. bulienspreut] (bolins- Rajalin Skiepzb. 191 (1730), Frick o. Trolle Sjöm. 194 (1872)) kort buktadt tåg hvars båda ändar äro fastgjorda i hvar sin bolinlöddra o. i hvars bukt en bolin är fäst medelst en metallring. Rålamb 10: 47 (1691).
B: BOLINS-LÖDDRA, -SPRUTA, se A.
Spoiler title
Spoiler content