[af ett ss. själfständigt ord icke uppvisadt adj. bolm, (svällande) stor, som återfinnes i sv. dial. bolmstark, bolmstor, mycket stark, resp. stor, samt substantiveradt kanske i isl. bolmr, björn, o. i sjönamnet Bolmen. Stammen är antagl. en utvidgning af den stam som föreligger i BÅL-(STARK,-STOR)]
(†) i ssgr.
BOLM-MASK. om ett slags stor larv. (Under våta somrar uppträda) et slags stora Bolm-matkar .. (i roflandet), hvilka doch med en vält krossas kunna. Serenius Eng. åkerm. 223(1727). —
-ÖGD. [jfr östsv. dial. bolma, glo, se stint] Stor-ögd, bolm-ögd. Serenius(1734; under saucer-eyed).
