[jfr d., nor. o. t. bum samt BOM, sbst.2, etym. afd., äfvensom BOMB]
beteckning af dofva ljud, ss. af slag, kanonskott o. d. Leopold 2: 243(1801, 1815). Bom bom! bom bom! / Utur höghvälfd helgedom / maningsrika klockan stämmer / upp en sorgesång om jämmer. Jensen På fjärran stig 13(1893). Bom! Der slogs dörren igen. Hedenstierna Fideik. 137(1895).
