publicerad: 1918
BOMB bom4b l. bωm4b (bomb (med) sl(utet) ŏ Weste; bå´mmb Almqvist, båmmb Dalin), r. l. m. ((†) f. Lind (1749)); best. -en; pl. -er ((†) -ar L. Kagg (1700) i Hist. handl. 24: 15, Sv. Merc. 3: 1343 (1758). -or H. Spåre (1700) i Karol. krig. dagb. 7: 220, Lind (1749; under stinck-pötte). bommar L. Kagg (1700) i Hist. handl. 24: 13, J. J. Åbom (1713) i Karol. krig. dagb. 6: 349. bommer J. M. Norsbergh (1709) i Karol. krig. dagb. 3: 211, J. Stiernschantz (1710) Därs. 11: 169).
Ordformer
(bomb Commercietractat 26 nov. 1675, s. A 4 b (: Bomber, pl.), Columbus Ordesk. 6 (1678) osv. bombe OSPT 1687, nr 1, s. 6, N. Qwistbergh (1710) i Karol. krig. dagb. 11: 140, Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 50 (: Bombegjutningen). bomba R. Petré (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 266; jfr pl. bombor ofvan. bom(m) L. Kagg (1700) i Hist. handl. 24: 15, i pl. bommar o. bommer (se ofvan) samt i ssgsformerna bom-fast, -fri, -kits)
Etymologi
[jfr d. bombe, holl. bom, t. bombe, eng. bomb, fr. bombe, af it. l. span. bomba, af lat. bombus, af gr. βόμβος, dof, djup, brummande ton, sannol. af onomatopoetiskt ursprung; jfr BOM, interj. Formen bom kan stå i samband med öfvergången kamb>kam, lamb>lam o. d.; i de anförda ssgrna torde bortfallet af b delvis bero på konsonanthopningen, särsk. i bom-fast o. -fri, där b sammanstött med en annan labial]
1) ihålig, i allm. klotformig kastkropp, fylld med sprängämne (o. skrot o. d.) l. med brandsats o. afsedd att gm sönderspringning sprida förödelse (sprängbomb) l. att antända målet (brandbomb). Kasta bomber (med mörsare l. på annat sätt). Bomber eller Fyhrkuhlor, Grannater. Commercietractat 26 nov. 1675, s. A 4 b. Bomber, Carcasser och andre Fyrwärk. OSPT 1686, nr 9, s. 6. Om natten kastade våre .. in på Köpenhamn vid pass 200 bombar. L. Kagg (1700) i Hist. handl. 24: 15. Bomberna eller Granaterna, som de ock kallas, i synnerhet när de ej äro större än 20 Pundige. Törngren Artill. 3: 14 (1795). De svåra bomberne brukas att bräcka hvalf och andra starka byggnader; de lätta att .. spränga bröstvärn eller batterier der de fått intränga. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). Långgranater .. kunde inrymma vida större sprängladdning än bomber (rundgranater) af samma kaliber. Wrangel Sv. fl. bok 124 (1898). Bomberna kreverade, då de träffade fartygssidan. 2 Uppf. b. 9: 646 (1906). I går .. flögo fyra fientliga flygare .. över staden Innsbruck och nedkastade .. lättare bomber, vägande mellan tio och tjugufem kilogram. AB(N) 1918, nr 53, s. 5. — jfr BRAND-, BRANDRÖRS-, DYNAMIT-, ORSINI-, PERKUSSIONS-, SEGMENT-, SPRÄNG-, STINK-BOMB m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i svordomar, i sht i förb. bomber och granater. Ha, Bomber och Canoner! Envallsson Tokrol. natt. 8 (1791). Hva tusand Bomber och Granater! Därs. 24.
b) i jämförelser o. bildl., om plötsliga, öfverraskande, i allm. oangenäma tilldragelser. Detta föll såsom en bomb på Jeanette och mig. A. v. Hauswolff (1809) hos Bååth-Holmberg En sv. flickas dagb. 288. (Geijers) affall slog ned såsom en bomb i den lärda kretsen. Wennerberg 2: XIX (1882). Se så ja, nu har min sista bomb kreverat. Quiding Hvidehus 10 (1899; om en fasaväckande nyhet).
2) i utvidgad anv., om föremål som likna bomber i ett l. annat afs., i allm. i fråga om formen. Då bomben uppnår sin högsta punkt spränges den och utkastar då en massa stjernor eller svärmare. AHB 66: 118 (1871; om fyrverkeripjäs). Kvicksilfver levereras till fabriken i bomber af smidesjärn. Tekn. tidskr. 1901, K. s. 11. — jfr ERUPTIONS-, FÖRBRÄNNINGS-, GLASS-, KALORIMETER-, KNALL-, LJUS-, LUST-, LYS-, SKOTT-, SNÖ-BOMB m. fl. — särsk.
a) geol. i uttr. vulkanisk bomb. Bergstrand Geol. 36 (1859). De smälta lavastyckena blifva under sin färd genom luften stundom afrundade, innan de hunnit stelna, samt bilda stora, runda bollar, som kallas vulkaniska bomber. NF 17: 1460 (1893).
b) sockerbag. benämning på vissa sorters glass, urspr. o. ännu ofta framställda i klotform, ofta med ett yttre lager af annat slag (vanl. fruktglass) än det inre; glassbomb. De s. k. bomberna äro mycket lätta blandningar, hvilka fyllas i på förhand väl inisade bombformar, i hvilka de få själffrysa. Grafström Kond. 150 (1892). Bomb med jordgubbar. Hemmets kokb. 239 (1903). Ursprungligen brukade man forma bomber af vanlig glaceblandning i klotrunda formar, däraf namnet, som än mer rättfärdigades därigenom, att de förfärdigades af på hvarandra följande, koncentriska lager, hvaraf det yttre var mycket tunt. Törngren Escoffier 641 (1909). jfr CHOKLAD-, MANDEL-, VANILJ-BOMB m. fl. — äfv. om de formar i hvilka dylik glass formas; bombform. Pyramider, bomber .. och liknande (glass-)formar. Grafström Kond. 116 (1892).
Ssgr (i allm. till 1): BOMB-ATTENTAT. —
-DURK. sjömil. förvaringsrum för sprängprojektiler ombord på örlogsfartyg. Tiden 1848, nr 91, s. 4. Regl. f. fl. 1875, 3: 101. —
-FARTYG~02 l. ~20. (i fråga om ä. förh.) sjömil. med mörsare bestyckadt örlogsfartyg. GT 1788, nr 84, s. 2. Tiden 1848, nr 68, s. 2. —
-FAST. (bom- Rosenblad) bombfri. Bomfasta hvalf. Rosenblad Rühs Finl. 1: 193 (1811; klandradt i Journ. f. litt. o. theat. 1811, s. 1088, ss. germanism för bomfri). Bombfasta kaponierer. Busch Fästn. 74 (1880). —
-FRI. (bom- Journ. f. litt. o. theat. 1811, s. 1088, Brunius Gotl. konsth. 2: 122 (1865)) om hvalf l. andra rum: som kan stå emot verkan af nedfallande bomber l. granater. Bombfria hvalf. K. O. Lagercrantz (1742) i HSH 7: 321. Bombfria uppställningsplatser för infanteri. P. Dahlgren i Tidskr. i sjöv. 1890, s. 20. —
-GALLIOT. (förr) sjömil. med mörsare bestyckad galliot. 1 bombgalliot och 1 kanongalliot. J. G. Collin i Sv. biogr. lex. 9: 211 (1882; om förh. 1759). —
(2) -KALORI. [bildadt af P. Klason; se Festskr. t. P. Klason LXXIII (1910)] kem. kalori beräknad gm bombkalorimeter utan hänsyn till förbränningsvattnets kondensationsvärme; motsatt: effektiv kalori. P. Klason i Festskr. t. P. Klason LXXIII (1910). —
(2) -KALORIMETER. kem. visst slags apparat för mätning af förbränningsvärme, i hvilken förbränningen äger rum gm explosion. Tekn. tidskr. 1900, A. s. 41. 2 Uppf. b. 5: 286 (1902). —
-KANON. mil.
a) (förr) af franske generalen Paixhans på 1820-talet uppfunnen (slätborrad) kanon för skjutning med bomber. Hazelius Förel. 399 (1839). Theorien om skjutningen med bomb-kanoner (har) .. de sednare åren vunnit en betydlig förbättring. SFS 1840, nr 17, s. 2. Bombkanoner förekommo först på 1820-talet och voro afsedda både till kastning och skjutning. Billmanson Vap. 272 (1882).
b) (föga br.) granatkastare, minkastare. Som en direkt efterföljare af de gamla handmörsarna kan man betrakta en nyligen af Krupp uppfunnen s. k. bombkanon, afsedd att i sista skedet af en belägring, då angriparen kommit tämligen nära fästningsverken, inslunga i fästningen eller fortet brisansladdade bomber af större dimensioner. 2 NF 19: 347 (1913). —
-KANON-SLUP—01~2 l. ~020. (förr) till -KANON a: med bombkanon(er) bestyckad kanonslup. Två bombkanonslupar .. hafva (1890) ändrats till transportfartyg. Tidskr. i sjöv. 1891, s. 87. jfr: 8 st. Landstignings Bomb-kanon-slupar. Tiden 1848, nr 107, s. 4. —
-KASTARE. person l. apparat l. dyl. som kastar bomber; särsk.
a) (†) Wikforss (1804; under bombardier). Bombkastare .. Artillerist, som tjenstgör vid mörsare, haubitser eller bombkanoner. Dalin (1850).
b) (ny anv.) flygare som nedsläpper bomber; flygmaskin från hvilken bomber nedsläppas. Flygstionerna uppsökas av fientliga bombkastare. Hedin Fr. fronten 749 (1915). I går .. flögo fyra fientliga flygare — ett stort med kulspruta utrustat stridsaeroplan och tre bombkastare — öfver staden Innsbruck och nedkastade ungefär åtta lättare bomber. AB(N) 1918, nr 53, s. 5. —
-KASTNING. B. V. Carlberg (c. 1720) i HSH 1: 180. Karl Gustaf sökte genom bombkastning tända staden (Zamoisc). Fryxell Ber. 11: 145 (1843). SFS 1867, nr 38, s. 12. —
-KITS. (bom- Ekman, Biogr. lex. 14: 235 (1847)) (förr) sjömil. med två mörsare (förutom andra artilleripjäser) bestyckadt tvåmastadt örlogsfartyg med rår på den främre l. på båda masterna. Stiernman Höfd.-m. 2: 254 (c. 1750). Hertigen (har) rekvirerat 2:ne stora bomkitser, som han ärnar använda emot Revel och den därutanför liggande flottan. Ekman Dagb. 194 (1790). —
-KRANS. (förr) artill. ring af tågvirke som placeras i loppet framför en bomb för att fasthålla den i laddningsläge, till dess skottlossning skall ske. Till mörsaren höra: .. granatkrokar, bombkrans, puderdosa. Underv. f. mansk. v. fl. 3: 25 (1882). —
-LANS. ett slags vid hvalfiskfångst använd lans. Bomblansen .. är en viggformig, explosiv kastkropp, som ur ett mycket tungt gevär afskjutes mot hvalen och i lyckligt fall nästan ögonblickligt dödar honom. Uppf. b. 3: 580 (1873). —
-RATT. mil. apparat på flygmaskiner för lösgöring af bomber. Kaptenen (på flygplanet) .. vred bombratten med ett järnfast grepp. Bomb efter bomb föll ut. Knöppel ”Barbarer” 155 (1916). —
-SKEPP. (förr) sjömil. med mörsare bestyckadt örlogsskepp, mörsarfartyg. Tornquist Utk. 2: 13 (1788). Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 4 (1840). —
-SVAMP. Bombsvampen (Sphærobolus), som med en knäpp elastiskt utkastar den ensamma frukten liksom en bomb. Fries Bot. utfl. 3: 351 (1864). —
Spoiler title
Spoiler content