SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOM bωm4, interj.
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. bum samt BOM, sbst.2, etym. afd., äfvensom BOMB]
beteckning af dofva ljud, ss. af slag, kanonskott o. d. Leopold 2: 243 (1801, 1815). Bom bom! bom bom! / Utur höghvälfd helgedom / maningsrika klockan stämmer / upp en sorgesång om jämmer. Jensen På fjärran stig 13 (1893). Bom! Der slogs dörren igen. Hedenstierna Fideik. 137 (1895).
Spoiler title