BONIFIKATION bon1ifik1atfω4n l. bωn1- l. bω1- l. bå1-, l. -aʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. bonifikation; jfr eng. bonification, af fr. bonification, vbalsbst. till bonifier (se BONIFICERA)]
ekon. godtgörelse; särsk.: vid export lämnad godtgörelse för erlagd tillverkningsskatt l. för importtull som betalts för utländsk råvara hvaraf exportvaran producerats inom landet; dråback, (tull)restitution. Rydqvist Statsekon. betr. 217 (1865). Vid export (af socker från Tyskland) skulle en bonifikation ske motsvarande betskatten och efter ett beräknadt utbyte af 8 pct. råsocker af betorna. LAHT 1892, s. 72.
