BONIT bωni4t l. bo- l. bå-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äfv. BONITO bωni4tω l. bo- l. bå-, l. -to l. -tå, r. l. m.; best. -n; pl. -s.
Ordformer
(bon(n)et Osbeck Resa 67 (1751, 1757), (Bladh o.) Hornstedt Resa 88 (1783), Strömstads tidn. 1892, nr 52, s. 2; bon- (n)ett Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 103 (1786), Landell Bligh 42 (1795); bonit Osbeck Resa 279 (1752, 1757) osv. bonnit Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 58 (1786). bonito A. Klinckowström i SvD(L) 1903, nr 352, s. 6 (: Bonitos, pl.))
Etymologi
[jfr t. bonite, bon- (n)et(t)fisch, eng. bonito, fr. bonite, af sp. bonito, eg.: vacker, diminutivbildning till bueno, god, af lat. bonus, god (se BONG)]
den till makrillfiskarnas familj hörande, hufvudsakligen i Atlanten o. Indiska oceanen förekommande fisken Euthynnus pelamis (Lin.) Jordan & Gilbert; äfv. om vissa andra närstående fiskarter. Osbeck Resa 67 (1751, 1757). A. W. Malm i Öfvers. af VetAFörh. 1870, s. 838. Boniten .. liknar till formen thonfisken, men är .. sällan mera än 30 tum lång .. Färgernas underbara skönhet och glans trotsa .. hvarje beskrifning. 1 Brehm III. 1: 228 (1876). (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 3: 529 (1904).
