BOPÅLE bω3~på2le, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(numera nästan bl. i pl. i vissa stående uttr., se slutet) eg. om de fyra pålarna i husets hörn; bildl.: bostad, hus o. hem. Om .. (romarna) efter andra Puniska kriget .. fäst sig i Africa eller i Asien, hade de ej kunnat vara säkre om så löse bopålar. Dalin Montesquieu 58 (1755). Sysselsättningar, som med landtbrukarens fasta bopålar nära förenade herdelifvets sorglöshet och lugn. Strinnholm Hist. 2: 232 (1836). — särsk. [jfr d. fæste, slaa, opslaa sin bopæl] (fullt br.) i uttr. fästa, nedslå l. slå ned, uppslå l. slå upp (stundom äfv. slå) sina bopålar (förr äfv. fästa bopålen, nedslå l. slå ned sin bopåle), taga sin bostad (ngnstädes), bosätta sig, slå sig ned; hafva sina bopålar (ngnstädes), vara bosatt (ngnstädes); flytta sina bopålar, byta om bostad l. boningsort, flytta. Min bopåle (hade) så när .. blifvit här nedslagen i K. Gustaf Ericsons tid. Dalin Arg. 2: 12 (1734, 1754). (Karl Gustaf troddes vilja) nedslå sina bopålar för lifstiden (på Öland). HSH 9: 129 (c. 1740). Slå sin bo-påle ned på något stelle. Möller (1745; under bourdon). Fästa sina bopålar. Dalin Hist. 1: 1 (1747). Osund luft, at fästa bopålan uti. Gadd Landtsk. 1: 223 (1773). Uppslå sina bopålar hos främlingar. Holmberg Nordb. 160 (1852). Denna slägt synes hafva .. haft sina bopålar i Sachsen. Böttiger 6: 13 (c. 1875). Lloyd .. flyttade .. sina bopålar till Rånnum. Wieselgren Vår samt. 140 (1876, 1880). Ett ensligt .. klippskär, .. på hvilket dock ett samhälle slagit sina bopålar. Ramsay Vägv. i Finl. 92 (1895).
SAOB
