BORACIT bor1asi4t l. bå1- l. bω1-, r.; best. -en.
Etymologi
[af t. borazit, af den tyske mineralogen A. G. Werner (Bergm. journ. 1789, s. 378) bildad afl. af borax (se BORAX) med den i vissa namn på mineral brukliga ändelsen -it; jfr eng. o. fr. boracite]
miner. kubisk kristall som utgöres af borsyradt salt och klormagnesium, sedativspat. Retzius Min. 125 (1795). Ett hvitt, genomskinligt mineral, som kallas boracit. Almroth Kem. 452 (1834).
Ssg: BORACIT-BOLL. till BOLL 1 d. De stråliga boracitbollarna i karnalliten vid Stassfurth. 2 NF 3: 1142 (1905).
SAOB
