SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
BORR, sbst.2, numera bl. ss. senare ssgsled -BORR ~bor2, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -ar;
äfv. BORRE, sbst.1; numera bl. ss. senare ssgsled -BORRE ~bor2e, sbst.1, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -ar;
förr äfv. BORRA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bor(r) Lex. trip. (1742: Näsebor) osv. bor(r)a Var. rer. 8 (1538: swettebora), Lilljeborg Däggdj. 28 (1870: näsborra). borre Voc. lib. afd. 18 (c. 1580: näseborre) osv. bura Almqvist Cypr. 69 (c. 1820); se för öfr. NÄSBORR, SVETTBORRA)
Etymologi
[jfr fsv. bora, litet hål, sv. dial. bora, hål (Skåne, Hall.), bore, analöppning hos fisk (Hälsingl.), samt sv. dial. kullbora, d. gad- l. gat-bor, analöppning hos fisk, isl. bora, hål; af samma stam som föreligger i BORR, sbst.1 I bet. 2 är endast formen borra belagd.]
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] om kroppsöppning af visst slag.
a) i ssgn NÄSBORR.
b) (†) i ssgn SVETT-BORRA.
c) [jfr motsv. anv. af sv. dial. bore o. kullbora samt d. gad- l. gat-bor] (†) analöppning hos fisk. Iden .. stöter borrarna (anus) emot hvarandra, då mjölke och råm utrinner som en sträng efter dem. N. Gisler i VetAH 1748, s. 115.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial. o. isl.] (†) hål l. öppning som åstadkommits gm borrning l. annan yttre åverkan. F. Sorbonius (1693) hos Dybeck Runa 1845, s. 105. Stuten var mycket illa rifven, och en stor bora emellan then ena bogen och bringon. Ullenius Ro vnder oro § 141 (1730). Boror i (hafs-)botnen (efter musslor). Linné Västg. 186 (1747). Han .. bad .. (pojken) räcka fram sitt finger genom borran (i väggen). Sv. folks. 468 (1849). — jfr TAPP-BORRA.
Spoiler title
Spoiler content