BORNHOLMSKA bå3rn~hol2mska l. 302, stundom (i sht i södra Sv.) bor3n~, ngn gg 040 l. 032, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
1) bornholmsk kvinna.
2) bornholmskt bygdemål. Rydqvist SSL 4: 211(1868). Till de nuvarande sydsvenska dialekterna (hör egentligen) en dansk dialekt, nämligen bornholmskan. Noreen Vårt spr. 1: 102(1903).
