BORTACKORDERA bor3t~akorde2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
— jfr ACKORDERA BORT samt anm. sp. 3992.
1) (numera mindre br.) öfverenskomma om försäljning (l. uthyrning o. d.) af (ngt), tinga l. ackordera bort. Domkyrckians Huus och Gård i Wexiö är bortaccorderadt för wanlig Hyra. VDR 1697, s. 816. Varans försäljning eller bortaccorderande. JernkA 1817, 1: 138. Biberg 3: 70 (c. 1823). — särsk. (förr): mot ersättning afstå (innehafd tjänst till annan person). Secrete-Utskottets Protocolls Utdrag om frihet för .. Landshöfdingen Grefve Taube at vid afskeds-tagandet få til den mästbjudande och i tour varande, bort-accordera sin innehafvande Landshöfdinge-beställning. DA 1772, nr 79, s. 1.
2) lämna (visst arbete) på ackord l. beting l. entreprenad, ackordera bort. Almqvist (1844). Under hand bortakorderades alla grundgräfnings- och terrasserings-arbeten .. till bygmästaren. TT 1884, s. 123.
3) öfverenskomma om kost o. logi för (ngn), utackordera (ngn till ngn), ackordera bort. De föräldralösa barnen .. bortackorderas .. till välkända fosterföräldrar. Johansson Noraskog 2: 40 (1882).
4) [jfr 1 slutet samt BORT 1] (†) gm öfverenskommelse om ersättning förmå (ngn) att afstå från en befattning. Gardes-Soldaten nödgas med Fyra Riksdaler borrtaccordera en äldre kamrat, för att få den usla rättighet att vara Spannemåls-bärare. AP 1789, s. 173.
