BORTBLANDA bor3t~blan2da, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera föga br.) förblanda, förväxla; jfr BLANDA, v. 8. Den .., som .. bortblandar begrepet om förnöjsamhet med nöjen. J. Ihre hos Hoffmann Förnöjs. Föret. 2 b (1752). (Kusken) blef så förbluffad .., att han bortblandade höger och vänster, och vejde precist åt samma sida som (den mötande). Bremer Grann. 1: 43 (1837).
2) (mindre br.; jfr dock b) blanda (ngt) in ibland l. ihop (med ngt annat) så att (det) kommer undan o. är svårt l. omöjligt att få reda på l. särskilja, blanda bort. Nu är .. (den aflidne) borttblandad med stoftet uti det mörka underjordiska. Bergeström Ind. bref 305 (1770). På det at den enas får och getter icke må bortblandas med den andras, .. bruka de färga dem. M. Norberg hos Björnståhl Resa 5: 277 (1780). VLitt 1: 452 (1902). — särsk.
a) (föga br.) refl. Människokroppens under huden gömda partier likasom bortblanda sig i hvarandra. Rydberg Varia 164 (1893). — (†) Hon .. bortblandade sig i mängden af de spatserande. C. F. Dahlgren 4: 228 (1831).
b) (fullt br.) i öfverförd anv. Det sanna, det stora .. bortblandas med skuggor och styckeverk. Bergklint Vitt. 254 (1774). Den frågan .. (måste) sättas i medelpunkten .. och icke bortblandas med en hop andra saker, som strängt taget icke höra hit. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1894, s. 616. — (†) Det händer .., at .. (präster) bortblanda sit intet uti Guds storhet. Sv. Merc. IV. 1: 101 (1758).
3) (†) (gm förblandning med ngt annat) bringa att försvinna l. skjuta undan; tappa bort; förskingra. (Hans) snart bortblandade och förgätna skrifter. Stenhammar 297 (1798). Namnet hade hon åter bortblandat. Almqvist Det går an 61 (1839).
4) villa bort, förvända, borttrassla, blanda bort. At ei sielfva saken må genom åtskilliga infall bårtblandas. J. H. Mörk (1756) i 2 Saml. 9: 133. För den systematiska Botaniken .. äro .. (bastardbildningarna) en verklig olycka, emedan de rent af bortblanda det verkliga artbegreppet. Fries Bot. utfl. 2: 290 (1852). (Olika lukter kunna) för ögonblicket bortblanda spåret för (hunden). Quennerstedt En värld 5 (1904).
