1) (knappast br.) vilse, vilsekommen. Jag blef alldeles bortblandad, kom i sällskap med en hop herrar till en usel bondgård i skogen. Bååth-Holmberg En sv. flickas dagb. 103(i handl. fr. 1808).
2) bortkollrad, förvirrad, virrig. (När) detta ämne kommer å bane .. är han alldeles bortblandad, ehuru han annars bevisat sig vara en man med någon urskiljning. Kullberg Mem. 3: 138(1836). Grefven är på det hela en bra karl, fastän en smula bortblandad af krimskrams. Topelius Fält. 4: 546(1864).
