SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BORTDÖD bor3t~dø2d, adj.
(numera mindre br.) död; ofta att betrakta ss. p. pf. till BORTDÖ. Linc. (1640; under demortuus).
1) i eg. bem.; jfr BORTDÖ 1.
a) motsv. BORTDÖ 1 a, d: afliden, bortgången, död; utdöd; numera bl. om ett flertal. VDAkt 1679, nr 315. Många af våhra ryttare ähro bortdödhe. KKD 7: 39 (1703). Hon tärdes af, blef bortdöd och begrafven. Tegnér (WB) 1: 175 (c. 1805). En bortdöd slägt. Snoilsky 2: 234 (1881).
b) motsv. BORTDÖ 1 b: död, bortvissnad. Den bortdöde växten. Retzius Flora oec. 150 (1806). Mer eller mindre synbart förfrusna d. v. s. bortdöda lemmar. Wretlind Läk. 7: 136 (1899).
2) mer l. mindre bildl.; jfr BORTDÖ 2.
a) motsv. BORTDÖ 2 b: som upphört, försvunnen, förgången, död. Hvarje Latinsk och Grekisk Inscription är så mycket, som en Auctor i desse bortdöde Språken. Björnståhl Resa 1: 334 (1772). Ett ännu i smärtan icke bortdödt leende. Rydqvist Resa 72 (1838). De tusentals fragmenter af en förfluten tids lif, som Cronholm .. (samlade), dem förstod han aldrig att .. sammanställa ... Det blef alltid blott det bortdödas lämningar. Weibull Fr. Lund o. Lundag. 201 (1880). — särsk. om ljud: som förklingat. Ett bortdödt ljud. C. V. A. Strandberg 1: 83 (1848).
b) [jfr motsv. anv. af fsv. döþer] (†) kraftlös, ogiltig. Som inga bevis upteddes .. ansåg B(i-skop) Henrik hans påstående för bortdödt och förqvaft. Lagerbring 1 Hist. 2: 781 (1773).
Spoiler title
Spoiler content