publicerad: 1921
BORTFÖR bor4t~fö1r l. ~fœ1r l. 3~2 l. (ss. adv.) 04 (ss. prep. bå´rrtför Dalin; ss. adv. ∪ — Kellgren 3: 132 (c. 1785), bårrtfö´r Dalin), adv. l. prep.; ss. adv. äfv. BORTFÖRE bor4t~fö1re l. -œ1- l. 3~20, äfv. 040 l. 032 (bortfö`re Weste, bårrtfö´re Dalin).
Ordformer
Etymologi
I. adv.
1) (föga br.) i lokal bem.: bortom, längre bort; jfr BORTANFÖR I. Du ser åsen? Där bortför ha vi sjön. — (†) Feldtmarskalck Stenbocks Excellentz hafwer een dessein före at gåå wedh KongElff öfwer Elfwen in i Norie til at göra någon Diversion emoot Krabben ther bortföre. N. Av. 15 jan. 1658, s. 4.
a) i uttr. och så bortför(e), och så vidare. På thet ena stället går Durckloppet mer i swang, på et annat ställe Blodgång, på thet ena Sömnacktighet, på thet andra Sömlösa, och så bortföre. Block Anm. ö. pest. 72 (1711). Kellgren 3: 132 (c. 1785).
b) i uttr. allt bortföre, alltjämt, undan för undan. Nu är frågan om böterna skola alt bort före fördublass (för hvarje ny förseelse). VDAkt 1694, nr 653.
3) (numera bl. bygdemålsfärgadt) i uttr. så (där) bortför(e) l. dyl., något åt det hållet, så ungefär; jfr BORTÅT I 3. Så der bortför är min mening. Almqvist Hind. 259 (1833). Dalin (1850). jfr: Jag fruktar, att .. du (vill) vara litet bortför som en halfherre. Almqvist Ladug. 18 (1840).
4) (bygdemålsfärgadt) bortåt (se d. o. I 4), inemot; ungefär. Klockan bortför ½ 9 på kvällen. Svartengren Nô hôrt 38 (1887). Bortför 5 mil. Därs.
5) (†) i fråga om en tidrymds utsträckning: bortåt; framåt; bl. anträffadt ställdt efter sitt hufvudord; jfr BORTÅT I 5. Som iagh nu i 8 åhr bortföre stoorligen prässat warit. VDAkt 1696, nr 126. Detta (lif) wahrade hemma en god tjd bortföre. O. Broman (c. 1705) hos Barr Broman 77. Några år bårtföre. Hasselquist Resa 608 (1751).
II. prep.
1) (föga br.) bortom, på andra sidan om; jfr BORTANFÖR II. Bortför höjden öppnar sig landskapet. Bortför berget ligger en åker.
Spoiler title
Spoiler content