BORTFLYGA bor3t~fly2ga, v. -er, -flög, -flögo, -fluglt, -flugen; se för öfr. FLYGA. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr BORT-FLYKT, sbst.2
Etymologi
[fsv. bortflygha; till BORT 1]
1) flyga bort; ofta med bibet. att den flygande därigm kommer bort från sin rätte ägare. Alle foghlar vnder himmelen woro borttflogne. Jer. 4: 25 (Bib. 1541). Hwad man skal bruka at Bijn icke skola bortflyga. I. Erici Colerus 2: 106 (c. 1645). C. F. Dahlgren 4: 207 (1831).
2) i öfverförd o. bildl. anv.
a) om person, i uttr. vara bortflugen, hafva gett sig i väg, vara sin kos; hafva flytt bort. Huru lång Moses skulle bli i synen, då han fann att Bræsig var bortflugen. Backman Reuter Bræsig 29 (1872). Artisterna voro bortflugna åt alla kanter. Nordensvan Figge 87 (1909).
b) om föremål utan egen rörelseförmåga: föras bort af vind l. annan mekanisk kraft. Jes. 5: 24 (Bib. 1541). Med påstänkande .. nedslå falaskan, som .. eljest bortflyger. Rudenschöld PVetA 1748, s. 19. Om .. (bomben) creverar högre (än 1/2 jamn från marken), så bortflyga större delen af styckenen och göra således ingen effect på det åsyftade stället. Törngren Artill. 3: 114 (1795). Palmblad Nov. 3: 25 (1817, 1841).
c) (†) (öfvergå i gasform o.) förflyktigas, bortdunsta. (Att) wår naturlighe Warma igenom .. transpiration .. bortflyger och förminskas. Palmcron Sund. sp. 27 (1642). (Vattnets) flycktighet i eld, hvaraf det ej antager mer än en viss grad af värma, innan det .. bårtflyger ur elden. Wallerius Chem. phys. 1: 77 (1759). Dens. Tankar 5 (1776).
d) om abstrakt subj.: förgå; försvinna. På det hans minne ej måtte bortflyga med klockeliudet. Dalin Hist. 2: 312 (1750). Edra roman-griller äro bortflugne. Eurén Orth. 3: 67 (1794). All min sorg bortflyger der (i den gröna skogen). Öman Lyr. bl. 2: 55 (1868). — särsk. om tid: (hastigt) förgå l. förflyta l. försvinna. Mina daghar äro snarare borttfloghne än en wäff spole. Job 7: 6 (Bib. 1541). Vid (läsning af) Oxenstiernas bref / .. bortflög tiden. Wirsén Under furor 318 (1896).
