BORTSKÄMD bor3t~ʃäm2d, p. adj. -are.
motsv. BORTSKÄMMA 3: gm alltför mycken efterlåtenhet l. favorisering l. välmåga bortklemad l. fördärfvad, bortpjoskad, förvand; stundom närmande sig bet.: blaserad. De bortskämda barnen, med hvilka man ser genom fingren. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 58 (1776). Han var icke bortskämd med detta lifvets små blomstersurpriser. Bremer Hem. 2: 186 (1839). Vår tids bortskämda öron. Wegelius Mus. hist. 204 (1892). Det är svårt för ett bortskämdt lyckans söndagsbarn att tro på olyckan. Levertin 11: 247 (1905).
