BOSKIFTE bω3~ʃif2te, n.; best. -et; pl. -en.
(lagenligt) skifte af ett bo; äfv. om skriftlig handling öfver dyl. skifte. Göra, förrätta boskifte. — särsk.
a) (förr) jur. laga delning af gm brott förverkad egendom. Lagförsl. 483 (c. 1606).
b) i sht jur. skifte af boet mellan äkta makar vid äktenskapsskillnad l. vid af annan orsak inträdd upplösning af egendomsgemensamheten; äfv. (numera icke i juridiskt språkbruk): skifte gm hvilket tillgångarna efter en död person delas mellan stärbhusdelägarna, arfskifte, bodelning. Verelius 38 (1681). NF (1877). Handling öfver ett emellan bemälte frånskilda makar förrättadt boskifte. PT 1912, nr 137, s. 4.
Ssgr: BOSKIFTES-HANDLING. skriftlig handling öfver boskifte. —
-MAN. enl. lagens föreskrift vid boskifte närvarande vittne (o. biträde); skiftesman. LBÄ 21—22: 101 (1799).
