publicerad: 1921
BOTTNA bot3na2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Ordformer
Etymologi
[y. fsv. butna (i bet. 3); jfr d. bunde, äfvensom mnt. bodemen, förse med botten; afledn. af BOTTEN]
1) tr.: förse (ngt) med botten.
a) till BOTTEN I 1. 40 tolffter breder att båtna slysan (dvs. slussen) medh. OxBr. 11: 98 (1640). (Medelfallshjul) måste åtminstone till en del vara bottnade. JernkA 1834, s. 354; jfr BOTTEN I 1 j. (Trä-) Lådan, som skall bottnas, placeras på .. bordet å maskinens framsida. TT 1902, M. s. 92. — särsk. till BOTTEN I 1 e, med afs. på skodon. Bottna barnkängor. SD 1893, nr 76, s. 10. jfr HAND-BOTTNA.
b) (†) till BOTTEN II 5 a: belägga (trossbotten) med brädbeklädnad l. dyl., brädslå (golf l. tak), förse (ett tak) med panelning; jfr BOTTEN-LÄGGA 2. Linc. (1640). På thet at .. (stadsmuren i Bezira) icke måtte en gång .. siuncka omkul, hafwa .. (invånarna) lagdt ther uppå .. starcka Bielckar, golfwat och botnat them medh tiocka bräder. Sylvius Curtius 605 (1682).
a) till BOTTEN I 1, intr. Hålen för Dymlingen boras så djupa, at pinnen ej hinner bottna. Brauner Tankar om boskap 75 (1756). Elfving Starkströmselektr. 202 (1909).
b) till BOTTEN I 3, intr. Hagberg Shaksp. 3: 139 (1848). Lodet bottnar på 20—30 famnar. NF 8: 1475 (1884). — särsk.
α) om människa (l. djur): nå botten, utan att hufvudet kommer under vattenytan. Rydberg Vap. 331 (1891). Nästan öfver hela sjön bottnar man. LfF 1912, s. 50.
β) (i högre stil) mer l. mindre bildl. (jfr c). Men när dig möta svalg af Guds fördolda tankar, / Der stanar qvar förnuft, der bottnar ei ditt ankar. Kolmodin Qv.-sp. 2: 434 (1750). (Förnuftsöfningar) synas för vår Naturliga flygtighet en grälsam plåga; men när de en gång bottnat, vändes besväret i prydnad. Tessin Bref 2: 240 (1754). Ingelman 230 (1828, 1843).
c) (†) till BOTTEN I 2, 3, tr.: nå l. tränga ned till bottnen af (ett djup, en afgrund); bildl. O Kiärleks Afgrund och ett Diup som Förnuftet ey bottnar. Lacander Likpr. ö. Gyllenstierna 25 (1706). Bottna arfsyndslärans djup. Thomander 2: 486 (1860).
3) (numera bl. hvard.) intr., bildl.: förslå, räcka till; i sht i nekande sats; vanl. opers. Här bottnar ingenting. O. Petri Kr. 145 (c. 1540). Szådane swår hoop spannemåle och Fethalie .. föres tiit in till Stocholm, liikwäl bottner ther inthet. GR 16: 64 (1544). Två gruståg urladdade strax efter raset sitt innehåll i det gapande svalget, men det bottnade icke. SDS 1898, nr 307, s. 2.
4) (ny anv., knappast br.) till BOTTEN I 1, tr.: tömma (ett glas o. d.) i botten; jfr BOTTEN I 1 b α. Fanfaren ljöd från spelet och skålen (för konungen) bottnades. Högberg Vred. 1: 60 (1906). Glasen bottnades under gamman. Därs. 3: 218.
a) (hvard.) i fråga om ätande: ”lägga grunden”. Bottna med grofbröd.
b) till BOTTEN II 1 b: göra botten(mönster) i en väfnad l. ett broderi l. dyl. Man ”bottnade med bomullsgarn, krusade med lingarn”. E. Thorman (1909) i Fatab. 1914, s. 107.
a) intr. Arrhenius Jordbr. 2: 123 (1860). Den sedvanliga vältningen af hvetet ifrågakom .. ej, då man befarade, att jorden skulle alltför mycket ”bottna”. TLandtm. 1890, s. 454.
b) refl. (Krossvälten) kan .. med fördel begagnas på våren, då skorpa bildat sig på hvete och korn, om jorden allenast på djupet ej är så sur, att hon för mycket häraf sammanpackas eller, som man säger, ”bottnar sig”. Arrhenius Jordbr. 3: 372 (1861).
7) [efter motsv. anv. i d.] till BOTTEN II 1 d, intr.: hafva sin grund l. rot (i ngt). (Ehrensvärds) känslosofistik .. bottnade innerst inne i ett behof att afskudda sig .. förkonstlingens ok. Warburg Ehrensvärd 22 (1893). Flera (af Topelius') sagor bottna i hans egna upplefvelser. LfF 1906, s. 260. Oppositionen .. bottnar .. tydligen i nervositet och lokalpatriotiska stämningar. VL 1908, nr 133, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content