SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
BRACK brak4, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af t. bracke, af ovisst urspr.; jfr eng. brach, fr. braque]
(numera bl. kynol.) lätt stöfvare af vissa utländska racer. Möller (1790). TIdr. 1881, s. 45.
Spoiler title
Spoiler content