[af mnt. brack, salthaltig, möjl. i afljudsförh. till mnt. brok, sumpig äng; jfr d. brak, holl. brak, ä. eng. brack, eng. brackish samt BRACKVATTEN]
1) (numera knappast br.) om vatten: salthaltig, bräckt. Vattnet (i brunnarna) är bragt och osundt. HSH 6: 159(1658). Almqvist(1844).
2) [jfr holl. brakke melk, om mjölk som har besk l. dålig smak] (†) i utvidgad anv. om mjölk: osund, ej frisk? At .. barnen med .. mundsår af en brack och hetsig miölck kunna antastas, thet man Torsken kalla plägar. Linder Frans. 35(1713).
