SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BRAGE- bra3ge~.
Ordformer
i ssgr.
I. [af det isl. gudanamnet Brage] hörande till Brage, skaldekonstens gud.
II. [gm anslutning till I af förleden bragar- i isl. bragarfull, bragebägare, af bragr, den förnämste, i sht om Tor, vid hvars skål löften om stora bedrifter aflades]
III. [gm anslutning till I af isl. förleden bragar-, af bragr, dikt]
Ssgr: (II) BRAGE-BÄGARE. (brag- Tegnér) (i fråga om fornnord. förh.) bägare (l. skål) vid hvilken våra nordiska förfäder aflade löfte om stora bedrifter. Oedman Bahusl. 71 (1746). (Fordom) drack (den nye konungen) Brage-Bägaren, och gjorde löfte, at efterfölja sina Företrädares Bragder. SvMag. 1766, s. 82. i öfverförd o. bildl. anv. Götherne hålla i dag stämma ... Efter det allfvarsamma intar glädjen sitt rum vid den kringgående brageBägarn. Blanck Geijers göt. diktn. 166 (i handl. fr. 1811). På ungdomens tröskel Din Bragbägar töm. Tegnér (WB) 2: 215 (1816). Anm. 1:o. Äldre historiker, ss. Bång Hist. eccl. 258 (1675), Dalin Hist. 1: 148 (1747), företräda åsikten att bragebägaren tömts till förfädernas minne; jfr Weibull Fr. Lund o. Lundag. 179 (1889). 2:o. Genom anslutning till BRAGD, sbst.1 5, har uppstått den ngn gg i ä. tid använda formen bragdebägare. Spegel GV 122 (1685). (Åsikten) at .. (Ljungbyhornet) i forna tider varit en bragdebägare, synes aldralikast. Linné Sk. 403 (1751). —
(II) -DRYCK. (†) jfr -BÄGARE. Dalin Hist. 1: 224 (1747). —
(II) -LÖFTE. löfte vid bragebägaren; äfv. öfverfördt. VLitt. 2: 466 (1903). Hans Bragelöften vid champagnen. Söderhjelm Runeberg 2: 153 (1906). —
(III) -LÖN. [efter isl. bragarlaun] (om fornnord. förh. l. arkaiserande) diktarlön, sångarlön. Strinnholm Hist. 2: 404 (1836). SKN 1841, s. 189.
Anm. Till isl. Brage (se I) är väl bildadt bragar, pl. (brager Dalin Hist. 1: 249 (1747)), som förr ngn gg användes i bet.: barder, fornnordiska skalder. Björner Yfverb. göt. Föret. 3 (1738). Knutberg IVetA 1754, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content