SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BRAKLA, v.
Etymologi
[möjl. afledn. af BRAK]
(†) i förb. brakla på, ”damma på”, ”dunka på”. Ska ja gå på sådant giästbo mehr, så ska ja full rå mey en bra Carbas och brakla så på Baccus, så han ska see en ann gång hwa kar han har för sig. 2 Saml. 13: 72 (c. 1690).
Spoiler title
Spoiler content