BRASSA bras3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -AN (†, P. Erici Musæus 1: 178 a(1582)), -ANDE; -ARE (se under afledn.).
Etymologi
[jfr d. brase, holl. brassen; af (m)nt. brassen, larma, svira (jfr t. prassen); besläktadt med BRASA, v.1, o. BRASKA.Jfr BRASSEL]
1) (numera knappast br.) ståta, slå på stort, festa, lefva i öfverdåd; jfr BRASKA 3. P. Erici Musæus 1: 15 a(1582). Aff thet som tu sammandrogh, / Brassa the (dvs. dina arfvingar) och prånga. Forsius Spec. C 5 a(1620). Der komma de söder ifrån och prata och fjeska om champignoner och sidentyg och svassa och brassa! Bremer Sysk. 1: 18(1848). Högberg Utböl. 2: 88(1912).
2) (enst.) i p. pr. i adjektivisk anv.: braskande (se BRASKA 4slutet). Häftiga, skärande och brassande ord. Hwasser V. skr. 2: 191(c. 1850).
Afledn.: BRASSARE, m. (†) till 1: person som lefver öfverdådigt; jfr BRASKARE.Krogar .. fulle medh dobblare och brassare. P. Erici Musæus 5: 252 b(1582).
