SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRETTÖR, m.
Etymologi
[af fr. bretteur, afledn. af brette, lång värja]
(†) slagskämpe. LBÄ 11—13: 202 (1798). Major C. har för mycket vett för att vara brettör. Lindegren 2: 171 (1806).
Spoiler title
Spoiler content