BRYNSTEN bry3n~ste2n, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (särskildt formad) sten (vanl. af ngt slags lerskiffer; jfr språkprofvet från 2NF afsedd l. använd att skärpa l. justera eggen l. spetsen på skärande (resp. stickande l. borrande) verktyg; jfr BRYNE, sbst.1, HEN, HVÄTTJESTEN. VarR 40 (1538). Iagh lopp aff Åkren heem effter Brynestenen (att hvässa lien). Lindner Tijdhfördr. 95 (1641). Brynstenar för justering af eggar och borttagande af s. k. råegg å skärstål äro af lerskiffer eller kiselhaltig dolomit (levantinska eller turkiska) eller äro starkt kvartshaltiga (Arkansasstenar, oljebrynstenar). 2NF 25: 1457 (1917). — jfr SKOMAKAR-BRYNSTEN. — bildl. Svårighet är dygdens brynsten. Hof Underr. 39 (1766).
2) benämning på flera olika bergarter (särsk. olika slag af lerskiffer) tjänliga att tillverka brynstenar af. Wallerius Min. 68 (1747). Levantisk Brynsten, är en hvitgul, äfven rödbrun och svart .. Lerskiffer. Retzius Min. 248 (1795).
Ssgr: (1) BRYNSTENS-GORR. slam som uppstår vid brynande med brynsten. Rothof Hush. 466 (1762: -går). —
-SKIFFER. till brynstenar användbar (kvartshaltig) lerskiffer; jfr BRYNSTEN 2. Dalin (1850). —
-SMÄRGEL. (föga br.) smärgel som beredts af pulveriserad levantisk brynsten. Almroth Karmarsch 469 (1839).
