BRÖLA brø3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BRÖL.
Ordformer
(brölla 1640)
Etymologi
[jfr d. brøle, nor. braula, äfvensom t. brüllen; af ljudhärmande urspr. Jfr BROLLA]
(i sht jäg.) böla, ryta, vråla; i sht om djur. Linc. U u u 2 b (1640: bröllande). Djuren visa stor oro och ångest, stöna och bröla. Lundberg HusdjSjukd. 592(1868). Vajorna brölade för att locka sina kalfvar. Berg Sjöfallsb. 101(1910). — särsk. i fråga om vissa djurs (i sht älgars o. hjortars) brunstrop. Hahr HbJäg. 337(1866). 2NF 15: 20(1911).
-PLATS. jfr -GROP.Kronhjortarne ha vissa bestämda ”bröl”-platser, som år från år besökas. Lönnberg Ren. 131(1909). —
-TID. jfr BRUNST-TID.Kronhjortens egentliga brunsttid eller den s. k. bröltiden begynner med början af september och fortsättes till slutet af denna månad. Hahr HbJäg. 337(1866).
SAOB
