BUMERANG bum1eraŋ4, r. l. m. ((†) n. Andersson); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(boom- 1855—1886)
Etymologi
[jfr t. bumerang, eng. boomerang, efter ngt austral. ord]
af australfolken användt kastvapen bestående af ett i omkring 135° vinkel böjdt, mot ändarna svagt afsmalnande trästycke, ofta så beskaffadt att det i en båge återvänder till utgångspunkten, om det ej träffat ngt föremål på vägen; ofta bildl. Andersson Verldsoms. 3: 22(1854). Utom Australien har bumerangen hittills endast användts som en sportleksak. SDS 1904, nr 306, s. 3.
SAOB
