BULVAN bulva4n, om sak r. l. m., om person m.||ig.; best. -en, hvard. äfv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. balban, pulven; sannol. af lett. bulwáns (i bet. 1), hvars motsvarighet i fslav. betyder: kloss, stolpe o. d., i ä. ryska äfv.: afgudabild; af oviss härledning]
1) jäg. bild af en orrtupp (förfärdigad af det uppstoppade fågelskinnet l. på annat sätt) som vid orrskytte uppsättes för att ditlocka andra orrar; äfv. benämning på andra (konstgjorda l. lefvande) djur som användas för att framlocka de djur som äro föremål för jakten; stundom: lockfågel. För bulvan skjutes orre i synnerhet om vintern. Brummer 40(1789). Bulvaner, lefvande eller uppstoppade, hafva af allmogen sinnrikt användts i ändamål att förmå djuren att närma sig som — vänner eller fiender. NKeyland i Fatab. 1906, s. 121.— jfr ORR-BULVAN.
2) (i sht mil.) uppstoppad docka, afsedd att föreställa en människa; äfv. om fågelskrämma. Bajonettfäktning, sabelhuggning mot bulvan. Hazelius Förel. 202(1839). Man har ju maskinarbetare, korister, gardister och i värsta fall bulvaner att klä' väggarna med. Hellander Teat. 79(1898). — jfr SOLDAT-BULVAN.— särsk. (numera bl. bygdemålsfärgadt, föga br.) bildl. o. i jämförelser. Braun Carol. 107(1844). Har hon intet nu långa tiden gycklat med mig som med en bulvan? Topelius Vint. I. 1: 292(1859, 1880). Bondeson Chronsch. 1: 288(1897).
3) person som är det synliga verktyget åt l. åtager sig ansvaret för en annan som står bakom ss. den faktiskt verksamme l. ansvarige, skyltfigur, mannekäng; ansvaring. Egendomsköp genom bulvan. Blanche Bild. 1: 138(1863). Byggmästaren (är) endast .. bulvan för någon affärsvan tomtjobbare. TT 1891, s. 107. De mäktiga partiledare, som ville begagna konungen som bulvan för att komma till makten. NDA 1913, nr 39, s. 2.
Ssg: (1) BULVAN- l. BULVANS-SKYTTE. jäg. (fågel)skytte med bulvan. Greiff Jagt 58(1828).
SAOB
