[efter uppfinnaren, den tyske fysikern Bunsen († 1899)]
i ssgr.
Ssgr (i fackspr.): BUNSEN-BRÄNNARE, r. l. m. [jfr d. Bundsenbrænder, t. Bunsenbrenner] viss brännaranordning för lysgas (äfv. användbar för andra kolhaltiga bränngaser) som på grund af gasens före förbränningen skeende blandning med gm reglerbara öppningar inströmmande luft lämnar en icke lysande, mycket het låga. Sthm 2: 387(1897). Anm. I stället för bunsenbrännare användes stundom (i sht förr) benämningen Bunsens brännare (NF(1878)), förr äfv. Bunsens gaslampa (Keyser Kemien 1: 84(1869)). —
-LÅGA. låga från en bunsenbrännare. Radiumsalter färga bunsenlågan karminröd. 2NF 22: 876(1915).
