SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BUNKER buŋ4ker, r. l. m.; best. -n; pl. (mindre br.) = l. -s. Anm. I stället för pl. användes ofta kolboxar (i bet. 1) l. bunkerkol (i bet. 2).
Etymologi
[af eng. bunker, stor kolbox å fartyg; möjl. besläktadt med BUNKE (jfr d. o. 2)]
sjöt.
1) å ångfartyg: förvaringsrum för (bunker)kol, kolbox. VFl. 1911, s. 105.
2) (i sht i ssgr) elliptiskt för BUNKER-KOL. Stenfelt Skepp. 2 (1903).
Ssgr (till 2; sjöt.): BUNKER-DEPÅ.
-KOL. kol afsedda för ett ångfartygs eget behof, maskinkol (motsatt: fraktade kol). GHT 1895, nr 231, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content