BUREN bɯ3ren2, p. adj. -ret, -rne, -rna; -rnare. adv. BURET.
Etymologi
[eg. p. pf. af BÄRA, v.; liksom t. getragen efter det äfv. i sv. använda it. portato, till it. (bene) portar la voce, (väl) ”bära” rösten (jfr PORTAMENTO). — Jfr BOREN]
mus. om ton: bred, fyllig, jämnflytande o. väl framträdande l. framhållen; om föredrag (sång- l. spelsätt) o. d.: med ton af ofvan angifna beskaffenhet. Förmåga att sjunga ”buret”. AB(L) 1895, nr 260, s. 7. Airen med dess burna kantabilitet. SD(L) 1896, nr 532, s. 3. Föredraget är temperamentfullt och buret. LD 1899, nr 242, s. 2.
